Bottenderby i Globens mamma

23 maj 2013

Det spelades 1-1 igår kväll under Allsvenskans allra bästa läktardrag, även om det jämfört med derbyn på Råsunda kändes som en bridgekväll på världens mest överbefolkade servicehem. AIK Tifo hade som alltid gjort ett kanonjobb med ett klubbmärke som täckte tre etage. En välordnad bengalbränning gladde i två minuter och irriterade i tio då röken efteråt låg för tät för att spela boll. Bland oss 35000 som trotsat den u-landsmässiga infrastrukturen såg man efter matchen inte en enda nöjd min. Det fanns liksom ingen anledning att glädjas varken över matchen, resultatet eller att stå och trängas i en 1,3 kilometer lång (men mirakulöst nog helt lugn) kö till Solna Station.

Det måste dock varit skönt för de utkommenderade poliserna att få en kvälls rest & recreation efter insatserna i våra brinnande förorter. Lite synd bara att miljonfakturorna de skickar till AIK för sin bevakning gör att klubben knappast kan utöka sin satsning på att ge förortskidsen på Järvafältet en roligare fritid. Vore det inte lika bra att peka ut AIK Fotboll AB som ansvariga för missnöjesrevolten i miljonprogrammen också så att staten kan få sina kravallinsatser där helfinansierade?

Ett par bilder från andra etage:


Veckan då sommaren kom till stan

17 maj 2013

…men mest satt jag i oändliga möten.


Södermalmsk hipstersport i miniatyr

11 maj 2013

Satte mig på cyclocrossen och skrämde till och med Gullmarsplans allra tamaste rådjur i min iver att komma ner till Söder och lira lite spiddvaj. Det var barnversionen – utan knepig gambling – men ändå en högoktanig thriller till match som jag förlorade på upploppet pga dåligt inställd tändning och knackande motor.


Flumskolan tar sig an 1500 sidor Ayn Rand

8 maj 2013

I panelen: Johannes Klenell, Johan Hilton och Liv Strömquist. På tapeten: Ayn Rands högerfnoskiga brontoverk Atlas Shrugged. Samtalet kom att innehålla diskussioner om entreprenörernas smurfby, tjackpladder som litterär form och hur gott det är att röka. Podden kommer alltså vara klart värd att lyssna på när den så småningom droppar på Aftonbladet Kultur.


Jakten på det helt unika fotot

8 maj 2013

Kom på värsta idén för ett foto idag efter jobbet. Den unika körsbärsblomningen skulle tydligen vara på gång i exotiska Kungsträdgården! En lång resa till det avlägsna Kungsan, visst, men livet som naturfotograf väljer man inte för att det ska vara enkelt. Skaffade biljett på stört och åkte dit för att för en gångs skull vara helt ensam om ett storslaget motiv. Men…

Föreställ er chocken när jag kom dit och inte alls var den första som kommit på idén! Nåväl, skam den som ger sig. Bara att tänka ut nästa alldeles unika motiv.

P.S. Den lilla tjejen som tittar på schack är med för att visa att jag inte alls är så enkelspårig och förutsägbar som resten av samtiden enligt Tobias Boströms alltid så träffsäkra veckostik. Men jag har redan börjat klura på hur jag ska göra 2014:


#27

7 maj 2013

Som cynisk intellektuell ifrågasätter jag ofta min religiösa övertygelse. För visst är det väl en sorts religiositet att vara gnagare? En gemenskap med tusentals, firandet av en högtid i veckan, en irrationell, godtycklig och obevisbar förvissning som man ständigt blir påhoppad för (av både ateister och de med annan religion). En parallell identitet man bär med sig men som sällan är något vidare stöd och som inte påverkar ens vardagsval (annat än hur kalendern ser ut på söndagarna). Är det inte bara en förströelse som stjäl fokus från viktigare saker? Ett opium för folket, skådespelet som får ens bröd att smaka lite mindre mögligt? Jo, kanske.

Men så kommer det kvällar som den här, som inte går att ifrågasätta. Berg av röda rosor, en gospelstarkt vrålande kärleksfull gemenskap med tusentals, firandet av en storslagen högtid och ett värdigt avsked till en lagkamrat. Tack, jag fortsätter vara gnagare.

Missa inte uppvisningsmatchen 13 maj, AIK-Dinamo Zagreb i Ivan Turina Charity Game!


Avsked på Karlberg

4 maj 2013

Idag var jag över till Karlberg, skrev en rad i kondoleansboken, gick med ett femtiotal andra tysta runt och tittade på alla kärleksbevis som täcker gräsmattan. Jag klämde in min Bragdens Mamma-tshirt mellan ett gravljus och en väl använd Black Army-halsduk. Segern i Moskva var hans bragd, så enkelt är det.

Det är få förunnat att vara charmig i små sammanhang och samtidigt på bara några minuter kunna knyta an till 10000 personer genom ett skyddsnät. Men sån var Ivan Turina.

Med två meter muskler och snaggat hår såg han ut som en elak jävel men när han öppnade munnen och pratade sin hesa engelska var det en mild person som tittade fram. Hans första möte med Råsunda var mot Jeunesse d’Esch i Champions League-kvalet. Han höll förstås nollan vilket var helt väntat mot det motståndet, men han skapade också en relation till alla gnagare bakom sig på Norra Stå. De och han var en enhet, ett lag.


Enda gången jag såg hans mjukaste sida var när jag stod i ankomsthallen på Arlanda och väntade på min Iva och han stod mitt emot och väntade på sin Senka. Nu är hon ensam här långt upp i norr, med tvillingar i vagnen och en till liten i magen. De kan så klart inte veta, eller finna något stöd i, hur mycket deras Ivan betydde för så många gnagare efter bara tre år på jobbet, men förhoppningsvis har de något av hans styrka i sig.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 159 other followers