G U L L M A R S P L A N

Idag var en sådan där dag när jag nästan lyckades glömma de senaste veckorna då jag hasat omkring småsjuk med en zombies livsgnista, lidit på överfulla t-banetåg och väntat på banfel, vagnfel och växelfel. Tagit smällar av SL:s antifusk-prioriterande automatiska spärrar och muttrat över SL:s politiska ledning som misslyckas med alla sina uppdrag, chockhöjer priserna, planerar puttenuttiga spårvagnar för de allra rikaste gullepluttområdena och tar i med hårdhanskarna mot tolvåringar. Morgnarna när jag var nära att knuffprovocera ordningsvakter för att få uppleva nån annan känsla än frustration, om så bara smärtan och skräcken av att få vara inspärrad med några anabolatriggade så kallade ”trygghetsvakter” och få lederna teleskopbatongjusterade i ett så kallat ”trygghetsrum” (den enda sortens lokal i t-banesystemet där en så kallad ”trygghetskamera” skulle kunnat leva upp till sitt namn – om den hade fungerat).

Efter den här perioden har jag njutit extra enormt mycket av friheten att cykla till och från jobbet, trots mörkret och vätan. Och idag var det plötsligt en sådan där dag full av ljus, luft, färg, slott och rivningskåkar. Yum!