På väg från min vallokal till valvakan med familjen cyklade jag förbi den för bara några år sedan blomstrande förorten Aspudden och möttes av en hjärtskärande syn.
Fyra år av borgerlig regering hade tvingat ut den svältande, utförsäkrade lokalbefolkningen på gatan med sina älskade ägodelar i knyten. Allt var till salu då undernärda familjer desperat försökte få ihop pengar till bröd eller byta till sig några potatisar. Det var förstås en tragisk syn men samtidigt en vacker uppvisning i den mellanmänskliga värme och solidaritet som växer fram i det ekonomiska förtryckets glipor.
Vi kan nu bara hoppas på att den röda linjens bitande vinterkyla dröjer så länge som möjligt så att Hägerstens bostadsrättsägande trasproletariat ges en chans att hinna isolera sina fuktiga bostäder med grälla topshop-toppar och slackriga t-shirtstore-tishor och hacka upp sina stringhyllefynd till värmande brasved.
Fyra år till.
-
- Isoleringsmaterial stiger i pris
-
- Asfaltsdjungelns lag råder i Aspudden
-
- Antikt färdmedel i bensinbristens stadsdel
-
- Familj med tillfällig försörjning öppnar spontant soppkök
-
- Allt ätbart tog förstås snabbt slut
-
- Svältande massor på gatorna
-
- Utfattiga säljer papperskorgsfynd
-
- Revolutionen kördes över i år igen
Dom har inte ens råd med stänkskärmar!!!
Gatans smuts, rakt upp i arslet på arbetarklassen.
Ja, det gör verkligen ont att se. Utan vardagshjältinnor som Hägerstens stora skönhet och matdrottning Nadia Jebril skulle hela området gått under för länge sen.
[...] på min tvåhjuliga jeep och köra den långa riskabla sträckan bort till As’pudden. Jag var som bekant där förra året på samma [...]