Visst doftar äppelträdet på gården gott…
…och visst är de svajande syrenerna utanför balkongen vackra…
…men den riktiga gullmarsidyllen är mörk och luktar brända bromsar, försvunna drömmar och utspilld öl:
Slut på samhällsinformationen.
Sommarvärme, kvällssol och ett mål i sista minuten som rensar minnet av en djupt tråkig fotbollsmatch.
Fler av mina AIK-bilder från sista året på Råsunda sett från Östra Övre finns här på picasa.
Ja, jag försökte lätta upp det hela med en (i och för sig både grafiskt, språkligt och metafysiskt förvirrad, men ändå) lite ljusare bild.
Vi närmar oss nämligen mörkrets kärna. Många skulle säga att det värsta med Hammarbyhamnen är den extremt homogena övre medelklass-demografin, tendenserna till gated community-byggande, den urtrista arkitekturen av glaslego eller att hela området är byggt som en ren provokation mot klimatkatastrofens kommande havsnivåhöjning. De naiva stackare som säger sånt har inte lärt känna hamnens riktiga ondska…
En söndagsfika i solen låter inte så spännande, men Skanskvarns Psy-Ops-avdelning gör sitt bästa för att skapa kreativ förvirring kring grundfrågor som var serveringen äger rum och vem det egentligen är som serverar.
1-1 i mål. Samma resultat i grenen antal lyckade passningar i rad. Matchens snyggaste prestation var den danske dif-backens självmål – en tekniskt avancerad volleychipp in i krysset bakom en perplex reservkeeper. ”Fotbollsgodis”, som det kallas i Camp Sweden-samhället. Lite bittert också att ingen av domarna upptäckte bollen som gårdarna rensade inifrån det egna målet – men 2-1 hade varit orättvist. Om inte annat hade det inneburit orättvist många mål i matchen, AIK:s sista hemmaderby någonsin på Råsunda – och ett av de sämsta.
(Ber om ursäkt för skakig video – svårt att hålla zoomobjektivet stilla när man är derbynervös…)
Den virala marknadsföringen för nya Batman-filmen The Dark Knight Rises (där Bruce Wayne dör, om man ska tro förhandsviskningarna) har tagit fart rejält. Case in point: igår gick jag upp på jobbets takterrass för en kopp te i solen. Och vad hittade jag där uppe om inte en PR-planterad spoiler av slutscenen, där Batmans tomma dräkt ligger kvar på en tom takås högt ovanför Gotham City. Ja, eller Sundbyberg då.
Eller… är han inte alls död? Har han bara bytt till modernare outfit? Smart öppning för en sequel till där, Christopher Nolan.
Drar mitt lilla strå till stacken med dokumentation av den sista AIK-säsongen på legendariska Råsunda, ”detta tennisstadion” och samlar mina bilder här.
Ett mer professionellt och ambitiöst projekt har Henrik Kullberger på gång, det finns här.
Promenerade igår från jobbet i traditionellt röda Sumpan till det traditionellt blåa, numera urlakat gråa, Solna.
Min gamla hemkommun har de senaste åren blivit de korporativistiskt avreglerade skumraskaffärernas hemkommun. En patetisk håla där gränserna mellan tjänstemannaförvaltning, politiska uppdrag och företagsledningar suddats ut, där enskilda pampar skor sig och bygger minnesmärken över sig själva, där den kommunala servicen minimerats och inflyttade företag ses som viktigare än invånarna. En farsartad stad där de i kommunledningen som inte tagit ”time-out” i väntan på muträttegångar sitter under sina skrivbord och gömmer sig (och sina undangömda skattemedel) från granskande journalister. Se Uppdrag Granskning!
Vädret var nästan lika grått som den genomprivatiserade kommunala ekonomin (de färgglada bilderna är tagna i Sundbyberg och Stockholm):