Det spelades 1-1 igår kväll under Allsvenskans allra bästa läktardrag, även om det jämfört med derbyn på Råsunda kändes som en bridgekväll på världens mest överbefolkade servicehem. AIK Tifo hade som alltid gjort ett kanonjobb med ett klubbmärke som täckte tre etage. En välordnad bengalbränning gladde i två minuter och irriterade i tio då röken efteråt låg för tät för att spela boll. Bland oss 35000 som trotsat den u-landsmässiga infrastrukturen såg man efter matchen inte en enda nöjd min. Det fanns liksom ingen anledning att glädjas varken över matchen, resultatet eller att stå och trängas i en 1,3 kilometer lång (men mirakulöst nog helt lugn) kö till Solna Station.
Det måste dock varit skönt för de utkommenderade poliserna att få en kvälls rest & recreation efter insatserna i våra brinnande förorter. Lite synd bara att miljonfakturorna de skickar till AIK för sin bevakning gör att klubben knappast kan utöka sin satsning på att ge förortskidsen på Järvafältet en roligare fritid. Vore det inte lika bra att peka ut AIK Fotboll AB som ansvariga för missnöjesrevolten i miljonprogrammen också så att staten kan få sina kravallinsatser där helfinansierade?
Satte mig på cyclocrossen och skrämde till och med Gullmarsplans allra tamaste rådjur i min iver att komma ner till Söder och lira lite spiddvaj. Det var barnversionen – utan knepig gambling – men ändå en högoktanig thriller till match som jag förlorade på upploppet pga dåligt inställd tändning och knackande motor.
I panelen: Johannes Klenell, Johan Hilton och Liv Strömquist. På tapeten: Ayn Rands högerfnoskiga brontoverk Atlas Shrugged. Samtalet kom att innehålla diskussioner om entreprenörernas smurfby, tjackpladder som litterär form och hur gott det är att röka. Podden kommer alltså vara klart värd att lyssna på när den så småningom droppar på Aftonbladet Kultur.
Liv citerar Rand
Fullsatt utanför bibliotek Plattan
Liv Strömquist pratar om Ayn Rands amfetaminbruk
Johan Hilton dekonstruerar Dagnys relationer
Svårt ta verket på fullt allvar
Liv om hur mycket det röks i boken…
Aron Etzler i publiken, knappas någon randian
…och om hur boken failar Bechdel-testet
Utanför tutar en soloentreprenör och butikskedjemagnat i tubsockor
Kom på värsta idén för ett foto idag efter jobbet. Den unika körsbärsblomningen skulle tydligen vara på gång i exotiska Kungsträdgården! En lång resa till det avlägsna Kungsan, visst, men livet som naturfotograf väljer man inte för att det ska vara enkelt. Skaffade biljett på stört och åkte dit för att för en gångs skull vara helt ensam om ett storslaget motiv. Men…
Föreställ er chocken när jag kom dit och inte alls var den första som kommit på idén! Nåväl, skam den som ger sig. Bara att tänka ut nästa alldeles unika motiv.
P.S. Den lilla tjejen som tittar på schack är med för att visa att jag inte alls är så enkelspårig och förutsägbar som resten av samtiden enligt Tobias Boströms alltid så träffsäkra veckostik. Men jag har redan börjat klura på hur jag ska göra 2014:
Som cynisk intellektuell ifrågasätter jag ofta min religiösa övertygelse. För visst är det väl en sorts religiositet att vara gnagare? En gemenskap med tusentals, firandet av en högtid i veckan, en irrationell, godtycklig och obevisbar förvissning som man ständigt blir påhoppad för (av både ateister och de med annan religion). En parallell identitet man bär med sig men som sällan är något vidare stöd och som inte påverkar ens vardagsval (annat än hur kalendern ser ut på söndagarna). Är det inte bara en förströelse som stjäl fokus från viktigare saker? Ett opium för folket, skådespelet som får ens bröd att smaka lite mindre mögligt? Jo, kanske.
Men så kommer det kvällar som den här, som inte går att ifrågasätta. Berg av röda rosor, en gospelstarkt vrålande kärleksfull gemenskap med tusentals, firandet av en storslagen högtid och ett värdigt avsked till en lagkamrat. Tack, jag fortsätter vara gnagare.
Bra drag i Gnaget idag och en löjligt orättvis förlust. Vem hade trott att en linjeman skulle axla Alain Sars mantel som mest föraktade domare i AIK-leden? Den gravt felaktiga offsideavvinkningen på det som borde varit 1-0 fick sen sällskap av ett antal halkningar på den av arenabolaget lågprioriterade gräsmattan (helt ok som boule-plan) och en målstolpe som någon skånsk fyllskalle till PEAB-arkitekt ställt på fel ställe. Hade målet bara stått en halv decimeter längre västerut hade Henoks nick efter frispark suttit.
Och när vi ändå pratar felaktigt material så ryktas taket vara stängt för att öppningsanordningen helt enkelt inte fungerar. Och att de omtalade jättefläktarna som skulle ge frisk luft och ventilera ut bengalrök inte gjorde nånting alls behövde man inte vara VVS-professor för att se. Kort sagt: The systems of the new Death Star are not yet fully operational. Men snålar man och bara lägger 3 miljarder så får man väl inte toppkvalitet på prylarna.
Följde med ett par kamrater på upptäcktsfärd i närorten. Motorvägsbussen från Sumpan till Liljeholmen, den skakiga bergbanan upp till Nybohovshöjden (svindlande 58 meter över havet) och så värmande misosoppa i nybyggda Liljeholmskajen-området.
Blandade känslor efter en historisk AIK-dag med storpublik, spelarbussmottagning vid ruinerna av Råsunda och en usel allsvensk match på en supportermässigt svårflörtad nationalarena. Ett oändligt tåg av gnagare från den gamla fotbollsstadion till den nya arenan var dagens höjdpunkt, tillsammans med publiksiffran på strax under 44000. Här lite bilder och en filmsnutt medan jag tänker på den moderna fotbollen.
Klicka på valfri bild för att öppna bildspel – för högupplösta bilder, välj ”View full size”.
Stråket
Lite rök
Bussbengaler
Stråket väntar på buss
Bussen såg man inte
Första ledet i marschen
Uppe på Råsundavägen
Dåliga grundförhållanden
Öl som basföda
Lokalbefolkning i chock
Värmland representerat
En liten bit av tåget
Ingen överdrift
Hofors representerat
Dalvägen
Dalvägen fanatics
Här går man mot Friends
Gnagis hårdhänt kramad
Vid arenan
Ballonger
Gnagis utan öl
Suddig familj på norra sitt
Inför inmarsch
Entré C
Östra tar i
Tar tid att komma hem
Kärlek till Råsunda
Ett hål i gamla Råsunda
Resten av mina bilder från dagen hittar du här. Så här såg slutet av den svarta marschen ut:
Checkade ut tidigt från jobbet och kajkade över till Kungliga Jugå’n för lite nationalromantik, naket och Nietzsche. Mest för ölen efteråt, men en konst eller två slinker alltid ner en solig onsdagseftermiddag.
If you can't see my images properly and you are using Internet Explorer 8, it's time to switch to a modern browser!
”Alla” foton från Lofoten
”Copyright”
Alla bilder här som man kan klicka och förstora har jag knäppt. Lämna gärna en kommentar om du vill låna en bild av nån sjuk anledning. Eftersom jag har en sån oerhörd respekt för "copyright" och "intellectual property" (hoppas ingen ser min hårddisk) så försöker jag komma ihåg att skriva och länka när jag själv lånar nåt.
Publicerat av gullmars 
