Alhambra – toleransens världsarv och elitens elfenbenstorn

< English below > Mina timmar i Alhambra tände en hel del gamla slocknade tankar från idéhistoriastudierna på 90-talet. Bland de mest fascinerande lärdomarna från de terminerna var hur patetiskt felaktig vår eurocentriska mytbild är när det gäller ursprungen till västerlandets vetenskap, språk, arkitektur och kultur. Så mycket kom från den arabiska sfären. Här i Al Andalus levde de tre abrahamitiska religionerna sida vid sida i närmare 800 år, delade kunskaper, gned sig mot varandra på gatorna och snodde kulturella uttryck av varandra. De muslimska emirerna som från Córdoba regerade över regionen byggde – åt sig själva och sin… Läs mer

Ett lunchrum med utsikt

Hamnade på Solvallas lunchbuffé Kongressen idag – en exotisk plats för mig, ett andra vardagsrum för gubbarna och grabbarna som kört dit i varsin bil för att käka lite för mycket och snacka ner elitloppshelgen, vars rosa skyltar och vepor hängde kvar halvt nerblåsta vilket fick området att se ut som morgonen efter valvakan hos F!. Jag gillar verkligen offentliga rum som är välbyggda, inpyrda och insuttna. Där inredningen är genomtänkt funktionell och fortfarande andas modernitet men hunnit bli lite sliten och bedagad. Inredningen i Vallas etagerestaurang känns 60-tal men taket och glasytorna säger 80-tal. Arkitekturhistoria verkar inte vara top-of-mind i travbanevärlden… Läs mer

Smutsigt uppsamlingsheat från minneskortet

Medan jag drömde om att helt oförtjänt köpa ny kamera passade jag på att tömma ett av korten i min nuvarande. Där fanns lite arkitektur, mycket snö, några porträtt och en djävulusisk massa sensorsmuts. Men det där att lämna in huset på rengöring känns inte så lockande när Nikon Service vill ha fyra veckor på sig. Kanske ska lämna in båda husen och råka boka en semesterresa efter ett par veckor så jag har ett tvingande skäl att köpa en D600 – jag måste ju ha kamera med mig? Så får det… Läs mer

Stockholms mest satiriska byggnad?

Har varit på programmeringskurs vid Norra Bantorget en vecka. Varje morgon har jag småsmilat åt vad som måste vara stans mest symboliska kåk – Hotel Clarion Sign. En massiv mattsvart monolit som under hotfull tystnad glidit fram och slagit in en vass kil mellan på ena sidan vårt förfallna järnvägsnät (den gamla symbolen för framtidshopp och det gemensamma) och på andra sidan förvirrade socialdemokrater från före folkhemmets tid.  Mäster Palm och Hjalmar Branting hukar i det lutande lyxhotellets skugga. De uppgivna papperspamparna i LO-borgen och de S-märkta kontoren i kvarteret ligger platta under regisserade… Läs mer

Eye of the Tiger och andra slaktrester

Innan jag bröt benet och fick ett bombsäkert svepskäl för att slippa jogga tog jag ibland en vinterrunda med upploppssträcka i Slakthusområdet. Eye of the Tiger-känslan var påtaglig, trots att jag inte hade fysik nog att våga mucka gräl med döda grisar som Rocky. Snart ska hela rasket rivas och lyxsaneras, hur de nu ska få liklukten att släppa taget om de nya bostadsrättsgårdarna. Som vegetarian med förkärlek för sorgliga industrimiljöer tog jag en liten promenad och dokumenterade allt (utom den fräna stanken). Här finns ännu fler bilder för den som delar… Läs mer