Atlantkustens fordonspark

Lerjorden, kalken och den ständiga blåsten gör att den nordvästeuropeiska atlantkusten har få naturliga råvaror. Geologin domineras stort av grundämnen som natriumklorid, tång och majonnäs. Av dessa material är det så gott som omöjligt att bygga bilar (till skillnad från södra Tyskland där bilarna tillverkas av lokalt järn, aluminium och käsespätzle). Resultatet är att kusten mellan Bremerhaven och Amsterdam är ett utsträckt paradis för den fordonsnostalgiske.
Idéer för framtiden

…har jag som vanligt inga. Men om jag tvingas komma fram med två världsförbättringar så vore det att 1) återinföra trådbussar. Gullmarsplan är inte längre en såhär fräckt naiv och optimistisk plats: 2) ta reda på vilken slags ”pussy” påven gillar och genomföra Sarah Silvermans plan: