40+

I helgen som gick har jag inte bara sett fotboll på tv utan också tagit en tur till Länna köpcentrum för att köpa ny dammsugare och – sist men inte minst – unnat bilen ett automattvättprogram med extra premiumvax. Så till mobben av klubbhängande mediemillenials vill jag bara säga: kom för fa-an inte och säg att vi 40-plussare inte också kan ha pirrigt kittlande liv.

Tio hårda

WordPress berättar för mig att det är tio år sen jag slängde upp mitt första inlägg på den här gamla rötna bloggen, som då var en tyck- och cykelreseblogg och nu är en trött bilutflyktsfotosida. Ibland har det varit några tusen personer per dag som kollat in om jag plåtat nåt kul, vanligare kanske 50 besökare eller så, och nu 2018 har det varit ytterst nära dagar helt utan klick. Vågen av personliga bloggar hade i och för sig ebbat ut redan 2008 när jag startade gullmars.se och nu är bloggmediet mest… Läs mer

Palindrom, kontraster, julpynt

Det är sällan jag går på bio. Det är ännu mer sällan jag kommer ut ur en biosalong med en vilja att hänga kvar lite till i filmen. Jag kom i alla fall ut från Rigolettos barbalkong med den känslan efter Arrival, varken på grund av flaskan Anchor Steam i stolens mugghållare eller filmens egentliga story som hade åtminstone en irriterande stor lucka, men desto mer för stämningen och hantverket. Arrival är långsam, sorglig och vackert filmad science fiction om en lingvist som får uppdraget att kommunicera med våra första besökande utomjordingar. Filmen är också en… Läs mer

Alla vill bo på hatade Gullmarsplan

Det är en sak jag undrar över. Jag bor några meter från en plats som det är svårt att vara lokalpatriot inför när den beskrivs såhär i lokalpressen: Samtidigt är 95% av den adresserade post jag får reklamblad från mäklare som säger att bostäder i mitt område är enormt eftertraktade: Jag får det inte att gå ihop, men jag bor väl kvar här tills nån river skiten och anlägger en idyllisk toscansk vingård eller vad det nu är alla vill att Gullmars ska vara.

Sönderfallsbevis

När man sitter där med sin mångmiljonvärderade bostadsrätt, nollräntekonsumtion, lyxiga skatteavdrag och linas ekokasse är det lätt att man börjar känna att samhället närmar sig en kollaps men att man inte kan komma på några egentliga tecken på det. Därför gav jag mig ut i vardagen och hittade snabbt hela sju bevis. Trasiga neonskyltar, basketkorgar på hög, hus utan fasader… Nu behöver vi verkligen lite andrum. Rädda Slussen!