Jag gillar att städa. Det kan ta några dagar, veckor eller månader att komma igång men när man är mitt uppe i det så svänger det hårt. Orsaken är enkel. Det är bara när jag städar som jag lämnar min anala hang-up på att bara lyssna på ny musik och regredierar till 90-talet.

På en volymnivå som bara en maktfullkomlig brf-ordförande törs vrida upp mullrar och skriker Chemical Brothers genom åtta högtalare så att mitt gamla 40-talshus vrider sig i plågor. ”Life Is Sweet”, ”In Dust We Trust”, The Orbs ”Higher Than The Sun”-remix och ”Fluffy Little Clouds”, Beth Orton, Bentley Rhythm Ace, Propellerheads, The Prodigy. Dammsugarens brum hörs inte ens genom big beat-manglet.

Men frågan kvarstår: Who is this doing this synthetic type of alpha beta psychedelic funkin’?