Hemma från Färöarna 2: G! Festival
Jag har länge varit sugen på att gå på musikfestivalen G! i den lilla byn Syðrugøta på Eysturoy efter att ha sett foton från stranden som stora scenen står på, sett hur blandat musikurvalet är och hur folk i alla åldrar och från hela Europa tar sig dit för att festa och lyssna. Jag hörde av mig och frågade om jag kunde få fotoackreditering, och de svarade med att fråga om jag ville plåta åt festivalens mediaredaktion tillsammans med bland andra resefotografen Alessio Mesiano. Eftersom jag skulle vara där ensam och ändå… Läs mer
Palindrom, kontraster, julpynt
Det är sällan jag går på bio. Det är ännu mer sällan jag kommer ut ur en biosalong med en vilja att hänga kvar lite till i filmen. Jag kom i alla fall ut från Rigolettos barbalkong med den känslan efter Arrival, varken på grund av flaskan Anchor Steam i stolens mugghållare eller filmens egentliga story som hade åtminstone en irriterande stor lucka, men desto mer för stämningen och hantverket. Arrival är långsam, sorglig och vackert filmad science fiction om en lingvist som får uppdraget att kommunicera med våra första besökande utomjordingar. Filmen är också en… Läs mer
Färöarna dag IV-V
Efter vinterdagen kom en sommardag eller vad man nu kallar perfekta 8 grader och sol här. Fortsatte utforska de södra öarna, med stopp i vackra Vestmanna och isolerade Tjørnuvík, och en fin konsertkväll på Sirkus Föroyar, där Konni Kass med band spelade modern mitt-i-atlanten-musik, eller ”någon sorts pop” som de själva använder som genre. Och så idag ett vinterrally upp till en cool kalla kriget-lämning som jag tyvärr inte hittade fram de sista höjdmetrarna till pga befann mig i ett tjockt moln och hade snö upp till knäna. Nu tillbaks i superavslappna(n)de Gjógv (som nästan uttalas som det… Läs mer
Hösten – en kortversion
Har visst förträngt den här plattformen (och alla andra) sen i somras. Så, sen sist: politisk depression, personlig existentiell ångest, AIK-mässigt svart hål. Men också ett par korta positiva upplevelser i form av antirasistisk Linje 17-festival (om än med blödande knä och 39 graders feber) i början av september och disputationsfest med sopblåsa och vardagsrumlivestomp.
Kärrtorps hjältinnor och hjältar – foton från söndag nr 2
Jag är inte för att göra politiska sammankomster till ”fester” eller att hålla relevanta åsikter borta för att alla partier ska kunna delta, men den manifestation som ägde rum i Kärrtorp idag var den bästa tänkbara. I det här fallet handlar det inte om att komma med den perfekta analysen av samhällsstrukturerna som lett till att SD kommit in i riksdagen och att fascismen stapplat upp på sina skröpliga ben igen, utan om att helt enkelt vara på plats tillsammans i värme: de som bor kring torget som anfölls, de som åkt… Läs mer
Ludwig Bell, Debaser Medis
Klippte några fyrfärgare på kusin Ludde ikväll på Debban Medis. Spelningen sammanföll med sista helgen ever på systerscenen Debaser Slussen, så en hel del av stans indiekids var AWOL. De missade ett gäng bra poplåtar och ett delvis nytt band, som lät riktigt bra. Wall of Sound åt folket! Fler foton här på Picasa.
Vätskekontroll med bel canto på Lasse i Parken
Efter årets hetaste dag var vätskebristen monumental redan vid sjusnåret. Då passade det perfekt med musik och öl på lummiga Lasse i Parken. Först svalkande somrigt snygg singer/songwriterism med och av Linda Bonaventura, sedan söt twee-pop på gitarr och ukulele med Mart Brennan, Stockholms svar på Stephin Merritt. Fler bilder från kvällens konserter här!
Smått och blandat
Now playing in the motherfucking bakgrunden är The Chills – Pink Frost. Om Ian Curtis vuxit upp i harmoniska Dunedin på Nya Zeelands sydö och haft något hopp om livet hade Joy Division kunnat låta såhär. Nu blev det istället The Chills som 1984 spelade in förra årtusendets bästa vinterpromenadballad. Så, tryck play nu. När låten tar slut, tryck play igen.
Popaganda 2012 – lokalt myshäng men inte mer
Slänger ut en liten provsmakningsmeny efter kvällens popagandahäng – fler foton finns på picasa. Förra året hade jag ackreditering till Popaganda och hobbyfotade allt-allt-allt. I år ville jag lyssna lite på banden och inte stressa runt i fotodiket så kameran var bara med på lördagen och alla mina bilder är skjutna ute från publikpöbeln. (Ja, nån enstaka sekund händer det faktiskt även i nådens år 2012 att en lucka öppnar sig i det blåvitlysande iphone-havet framför en så att man får klar sikt fram till scenen. Troligen får man tacka instagramtrenden för… Läs mer
Att gå i pension med stil
Mamma satte igår kontrapunkt för sina 45 år som organist (på heltid) med att dra ihop några av sina musikervänner till en stor finalkonsert. Jag försökte knäppa lite bilder utan att störa.
Popaganda 2011 – sammanfattning i bilder
Nu har jag äntligen fått upp alla mina hundratals popagandabilder på Picasa. Spana gärna in dem! Här är ett litet urval:
Lördagen på popaganda – förhandstitt
Praohelgen som festivalfotograf är över. Något tusental foton ligger i datorn och väntar på att sorteras, redigeras, beundras av en storögd allmänhet, säljas till brittiska tabloider, raderas eller skänkas bort till bättre behövande. Här är några blandade smakbitar från lördagen. Jenny Wilson & Tensta Gospel, Those Dancing Days, José González nya band Junip, Säkert!, kvällens höjdpunkt Midlake och dagens idrottsupplevelse Stockholm Konstsim Herr. Fler bilder finns här, här och på den söta knappen uppe i högra hörnet.
Popaganda-foton, smakprov från fredagen
I helgen har jag fått chansen att leka fotograf på grannfestivalen Popaganda. I väntan på att det ska öppna sig ett par år av ledig tid i kalendern så att jag hinner gå igenom alla bilder kommer här några smakprov från mina favoritkonserter under fredagen: Serenades, The Go! Team och Arcade Fire. Stay tuned to this channel for more of my trevande första rockfotoförsök! Här, här och bakom den fina Arcade Fire-knappen uppe i högra hörnet finns fler bilder.
Clownmetalflockens födovanor
Idag när jag hörde hur det mullrade ödesmättat utanför fönstret blev jag lite orolig och gick ut och kollade vad som var på gång, men det var ingen fara – det var bara domedagen som hade kommit till globenområdet. På tiden, kan man nästan tycka! Extra lyckosamt då min urbanzoologiska avhandling fick ett viktigt tillskott. I närmare en timme kunde jag närstudera en flock skräckmetalfans i dagsljus – en oerhört ovanlig syn. Likt starar på ett sädesfält i Skåne hade de i tusental landat mitt i betongen vid Globen. En helt unik överblick… Läs mer
I’m the man
Det gick faktiskt. Nu är hon tyst och snäll när jag vill det och skriker och vrålar när jag så önskar.
Helgprojekt 1
Stackars gamla japanstratan har nu surrat och sprakat i fem år och inte fått nån omvårdnad på över tio. Sannolikheten att jag får ljud ur gitarren igen utan att lämna in den till ett proffs är nog fifty-fifty, men nu ikväll plockade jag fram träoljan, lödkolven och morakniven… …och förstås det viktigaste av allt när man ska renovera saker – ett riktigt gubbnördigt tålamod. Undrar om Thurston Moore, Lee Ranaldo och John Frusciante har ett sånt, eller om de har servicebil med mekaniker?
Minns Mark E Smith idag – imorgon kan det vara försent!
Står och tömmer mitt kök som ska rivas och drabbas av en migränliknande klarhet i tanken: Ingen får någonsin glömma The Fall. Mark E Smith kan leva för evigt – ingen vet – men mer förenligt med de naturlagar som vetenskapen identifierat vore om han kollapsade framåt våren 2011. Det positiva med det vore att alla fem nobelprisen 2012 då automatiskt skulle gå till M.E.S. (ett s k ”Posthumous Nobel Lifetime Achievement Grand Slam” som det kallas i stadgarna), det negativa att nån annan måste ta över. Vår idoljurystyrda SATS-inspirerade nutid är helt… Läs mer
Sthlm Jazz 2010
Allsvenskan har jättelång paus, och AIK får sjukt nog inte vara med i VM. Vad göra? Jazza förstås.
Elektrobank vs Electrolux
Jag gillar att städa. Det kan ta några dagar, veckor eller månader att komma igång men när man är mitt uppe i det så svänger det hårt. Orsaken är enkel. Det är bara när jag städar som jag lämnar min anala hang-up på att bara lyssna på ny musik och regredierar till 90-talet. På en volymnivå som bara en maktfullkomlig brf-ordförande törs vrida upp mullrar och skriker Chemical Brothers genom åtta högtalare så att mitt gamla 40-talshus vrider sig i plågor. ”Life Is Sweet”, ”In Dust We Trust”, The Orbs ”Higher Than… Läs mer
Här tar västvärlden slut
Hur härlig i hela huvet är man om man ser på Dobidoo och drabbas av insikten att man måste göra experimentell 8-bitarsfunk av det? Tubaren Goto80 blandar deltagarnas misslyckade försök att klämma ur sig vad Knightrider-bilen heter med inuitsång och amiga-trummor. Resultatet är kulturkritik när den är som mest stötande. OBS! Ser man det här klippet mer än tre gånger drabbas man av akut mental kollaps medan man lär sig något djupt om vår samtid.
WTAI dag 2 – mindre gubbigt
Lördagen på Where The Action Is startade med ett jävla monsunregn, men de sista elva timmarna var det klart bättre väder: ett ihållande midsommarregn som gjorde Stora Skuggan till en lerpool med kravallstaket omkring. Regnponchos med reklamloggor överallt – fast många vackra ansikten inuti folieluvorna förstås. Rödtjutet i ölfängelset smakade om möjligt ännu surare och blaskigare än igår, men musiken var desto roligare. Även om Pixies och Neil Young var grymma igår så var det kul med en majoritet av ickegubbar på scen idag. Tre av landets absolut coolaste tjejer, Annika Norlin,… Läs mer
WTAI – gubbar på scen
Dag 1 på Where The Action Is 2009. Grått, regnigt men glatt. Plastponchos à 100 kr var det nya svarta hos gubbindie-eliten. Gråa gubbar i publiken guppade till gråa gubbar på scen. Men gubbarna på scenen levererade efter bästa förmåga. – – – – – –
Sommardoping
Träning och kaffe i all ära. I sommar har jag också bunkrat upp energi från bland annat de här källorna: Generation Kill – Lysande, snygg, spännande och verklighetsbaserad HBO-serie om Irakinvasionen 2003. Perfekt tonträff av skaparna bakom världens bästa tv-serie, The Wire. Recount – HBO-dramatisering av veckorna efter valdagen 2000 när USA:s högsta domstol avgjorde till Bushs fördel med känt resultat. Dialogen är som så ofta på HBO både realistisk och engagerande. Christopher Hitchens: God is Not Great, How Religion Poisons Everything – Mycket uppblåst och självgod man men väl formulerat upprop för ateism och… Läs mer
GULLMARS.SE 