WTAI dag 2 – mindre gubbigt
Lördagen på Where The Action Is startade med ett jävla monsunregn, men de sista elva timmarna var det klart bättre väder: ett ihållande midsommarregn som gjorde Stora Skuggan till en lerpool med kravallstaket omkring. Regnponchos med reklamloggor överallt – fast många vackra ansikten inuti folieluvorna förstås. Rödtjutet i ölfängelset smakade om möjligt ännu surare och blaskigare än igår, men musiken var desto roligare.
Även om Pixies och Neil Young var grymma igår så var det kul med en majoritet av ickegubbar på scen idag. Tre av landets absolut coolaste tjejer, Annika Norlin, Karin Dreijer och Jenny Wilson ägde i tur och ordning den näst största scenen. The Magic Numbers var patenterat charmiga och Nick Cave rockade skiten ur sig själv. Mercy Seat, Weeping Song och Deanna som alltid bra, men bäst den här kvällen var låtarna från Henry’s Dream. På t-banan hem ekade ändå frasen han inte tog till ikväll – ”I’m gonna tell you ‘bout a girl”…
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
Und wirklich keine gummistiefel???
Stor könsskillnad där – coola tjejer hade söta gummistövlar, coola killar hade inbillat sig att deras vita sneakers skulle ha magiska egenskaper.
Som festivalräv och cyklist hade jag förstås den perfekta kombon:
http://www.wiggle.co.uk/p/cycle/7/SealSkinz_Mid_Thermal_Merino_Waterproof_Socks/5300005319/
http://www.workbootsusa.com/catcofxblbo.html