Hemma från Färöarna 2: G! Festival

24 juli 2017

Jag har länge varit sugen på att gå på musikfestivalen G! i den lilla byn Syðrugøta på Eysturoy efter att ha sett foton från stranden som stora scenen står på, sett hur blandat musikurvalet är och hur folk i alla åldrar och från hela Europa tar sig dit för att festa och lyssna. Jag hörde av mig och frågade om jag kunde få fotoackreditering, och de svarade med att fråga om jag ville plåta åt festivalens mediaredaktion tillsammans med bland andra resefotografen Alessio Mesiano. Eftersom jag skulle vara där ensam och ändå hade tänkt ha kameran uppe mest hela tiden så kändes det som en kul idé. Det blev tre så intensiva dagar av plåtande, snabbredigering och fotoleveranser att min semesterförkylning la sig platt av chocken och jag nästan glömde sova under de ljusa morgnarna, men jag har med mig massor av fina musikupplevelser och vänskaper hem. Jag kan verkligen rekommendera ett besök nästa sommar! Här är några av bilderna jag tog åt festivalen:


Hemma från Färöarna 1: naturen

24 juli 2017

Det blev så intensiva sista dagar på Färöarna att jag inte hann blogga iväg några bilder, så det här är ett av minst två uppsamlingsheat. Jag ska förstås slänga ut några av mina hundratals festivalbilder också, men här är det mest färöisk sommar. Vackert så det gör ont, ständigt blåsigt, växlande väder och som mest 14-15 grader alltså.


Varje idyll har sina knepiga sidor

10 juli 2017

Igår kväll gick signalen till alla med licens i Tórshavn – grind! Under miljoner år har familjer av vandrande grindvalar under någon sommardag stannat till i Färöarnas bukter och naturliga hamnar. I över tusen år har de relativt isolerade färingarna dragit nytta av det och slaktat så många valar de sett sig ha behov av för året (normalt ca 800 per år*). Alla som kan ställer upp och tar del i jakten i små båtar och köttet delas sen upp till alla som vill ha.

_DHK2772

Grindvalar ringas in av småbåtar

I internationella medier och av djurskyddsorganisationer har praktiken kritiserats som rituell, omänsklig och vidrig. Så är det här ett brutalt och blodigt massmord på havets mest sociala och intelligenta varelser? Eller en småskalig, icke-kommersiell, ekologiskt hållbar och socialistiskt (av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov) organiserad jakt som utförs istället för att frakta kor och grisar över havet eller införa köttproduktion i industriell skala? Ja, kanske är det… båda delarna.

_DHK2826

Regionens kontrollant dokumenterar fångsten

Både matvanor och etik ändras över tid – förhoppningsvis mot att vi helt slutar äta däggdjur. Som vegetarian hoppas jag verkligen att grindadrápen ska upphöra och att valarna ska få leva i fred från oss. Jämfört med all annan köttproduktion ser jag dock inte Färöarnas valjakt som något av de värsta brotten i människans förhållande till djur och natur. Slakten ser förstås brutal ut då den inte sker i slutna fabriker utan ofta i små vikar vars vatten färgas rött av blod, men jämfört med mycket av vad som sker på fastlandet har jag svårt att bli mer upprörd av grind än av den svenska älgjakten.

*) Det uppskattas finnas ca 800 000 grindvalar, varav ungefär 100 000 årligen passerar Färöarna. Landet har ungefär 50 000 invånare. Det finns massor att läsa om grindadráp, från landets officiella hållning till de hårdaste kritikerna eller något som mer liknar min syn.

Alla mina foton från Färöarna-turen 2017 finns här.


Körning genom molnen

9 juli 2017

Himlen sprack upp vid halv elva igår kväll och jag fick för mig att köra upp till NATO:s gamla radaranläggning på en bergstopp ovanför Mjørkadalur (”dimmiga dalen”) för att se om jag kunde få en glimt av solnedgången där uppifrån. Men redan på hundra meters höjd drev molnen förbi så tätt att jag ofta bara hade några meters sikt. Högre upp, inuti ett regnmoln i skymningen, genom djupa pölar och med vandrande får och ett stup på vägens utsida körde jag inte så kaxigt. Vid midnatt när jag var tillbaks nära Tórshavn och stod och plåtade kom först två nyblivna 18-åringar och sen hela deras fest springande i duggregnet och ville att jag skulle ta showiga bilder på dem. Vilken nytta vore en bil utan blixt och softbox i bakluckan?


Öarna ger inget gratis

8 juli 2017

En av mina tipsare och guider här på Färöarna sa att det är fantastiskt här, men att öarna inte ger en någonting gratis. Jag förstod litegrann vad han menade, det är långa avstånd, vädret kan svänga fort och det finns inga vägar till de allra vackraste platserna. Nu, efter ett par dagars intensivt regnande och en rejäl gubbfeberförkylning förstår jag ännu mer. Men fint är det.


Tillbaks på öarna

5 juli 2017

Dag 1-2: landat, sovit ut, andats frisk atlantluft i krokarna runt Tórshavn. (Ännu fler bilder finns här.)


Nürnbürg, Münchün üch ündrü plütsür

14 juli 2016

Hälsade på några dagar i Nürnberg och fick barnvakta, äta gott, köra Autobahn och se lite av Franken, Bayerns protestantiska enklav. Fränkisches Seeland visade inte upp sig från sin lugnaste sida då en miljon andra valt att söndagsbada bort den 34-gradiga hettan i Rothsee. En svalare dag promenerade vi i gulliga och obombade världsarvet Bamberg – en sån plats där man börjar plåta varenda hus för att ornamentiken känns så exotisk och storslagen och efter några timmar aktivt börjar leta efter det fula och längta till betong och smuts.

Jag hann se extremt lite av München pga vansinniga bilköer både in och ut ur stan och ett extremt skyfall den enda timmen jag hann vara där. Lite längre än så ägnade jag åt Nürnbergs museum över nazismen och dess partidagar som hölls utanför stadskärnan från 1923 med ökande deltagarantal fram till kriget. Konstig känsla att gå runt på det enorma området som jag förut bara sett på klipp ur Leni Riefenstahls propagandafilmer. Hitlers och hitlerismens förkärlek för det enorma blir väldigt tydlig när man i ett par timmar gått runt i museet och inser att det bara utgör någon tiondel av den galna byggnad som skulle bli nazisternas kongresshall. Över 50 000 skulle kunna hålla ”politiska” möten där, men bygget blev som tur är aldrig klart.

 


%d bloggare gillar detta: