Publicerat den 2017-07-10 av gullmars

Varje idyll har sina knepiga sidor

Igår kväll gick signalen till alla med licens i Tórshavn – grind! Under miljoner år har familjer av vandrande grindvalar under någon sommardag stannat till i Färöarnas bukter och naturliga hamnar. I över tusen år har de relativt isolerade färingarna dragit nytta av det och slaktat så många valar de sett sig ha behov av för året (normalt ca 800 per år*). Alla som kan ställer upp och tar del i jakten i små båtar och köttet delas sen upp till alla som vill ha.

Grindvalar ringas in av småbåtar

I internationella medier och av djurskyddsorganisationer har praktiken kritiserats som rituell, omänsklig och vidrig. Så är det här ett brutalt och blodigt massmord på havets mest sociala och intelligenta varelser? Eller en småskalig, icke-kommersiell, ekologiskt hållbar och socialistiskt (av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov) organiserad jakt som utförs istället för att frakta kor och grisar över havet eller införa köttproduktion i industriell skala? Ja, kanske är det… båda delarna.

Regionens kontrollant dokumenterar fångsten

Både matvanor och etik ändras över tid – förhoppningsvis mot att vi helt slutar äta däggdjur. Som vegetarian hoppas jag verkligen att grindadrápen ska upphöra och att valarna ska få leva i fred från oss. Jämfört med all annan köttproduktion ser jag dock inte Färöarnas valjakt som något av de värsta brotten i människans förhållande till djur och natur. Slakten ser förstås brutal ut då den inte sker i slutna fabriker utan ofta i små vikar vars vatten färgas rött av blod, men jämfört med mycket av vad som sker på fastlandet har jag svårt att bli mer upprörd av grind än av den svenska älgjakten.

*) Det uppskattas finnas ca 800 000 grindvalar, varav ungefär 100 000 årligen passerar Färöarna. Landet har ungefär 50 000 invånare. Det finns massor att läsa om grindadráp, från landets officiella hållning till de hårdaste kritikerna eller något som mer liknar min syn.