Industrinoja i Stockholms Västberlin

7 februari 2017

Utnyttjade det snögloppiga dagsmörkret i söndags till att osedd smyga runt Sveriges mest avlägsna plats, Lidingö. Som ett slags isolerat Västberlin under kalla krigets glansdagar ligger det där, lockande och geografiskt nära men oåtkomligt för folket. Enda sättet för en vanlig medborgare att ta sig dit är att gömma sig i bagageutrymmet på en av bussarna som i skytteltrafik forslar stressade konferensknullare från City till något av öns många inhägnade kongressläger. Vart jag än tittade mellan de vaktbolagsbevakade vräkvillorna ute på öreservatet fanns skyltar om skyddsobjekt, fotoförbud, grannsamverkan mot omvärlden och jag började snabbt känna mig som en upptäckt sovjetisk grodman. Paranoian och den bitande fuktkylan gjorde att det blev en kort utflykt.


Helgen då Orange Twitler tog makten…

22 januari 2017

…spelade jag Watch Dogs 2 och promenerade med syskonbarnen. Och jo, jag följde förstås de fantastiska bilderna från alla enorma kvinnomarscher också. Och log åt alt-rightaren som fick ett alt-handshake rätt i fejan medan han hånleende skulle förklara ett kommentarstrollsmeme. Och läste tusen analyser som alla berättade hur vi måste tolka trumpismen utifrån fler och fler lager av verklighet, hyperverklighet, anti-propaganda och samtidigt inte får bli förvirrade och osäkra, för då har de vunnit. Ja, och så promenerade jag med syskonbarnen. Det var fint!


Sen sist

14 januari 2017

Två veckor in på det här 2017 som skulle va så bra, men är det nån större skillnad?

(Pikachu-holken av CatLoveBird)


Dispatches from the dark side

28 december 2016

Mörker, stormar, fler döda kändisar än Twitter har hashtags för. Bäst att hålla sig inne resten av jullovet.


Dimma över Stortorget

21 december 2016

Gamla Stan utan turister är en trivsam stadsdel. Gränderna utgör också en kul liten bilbana när man för en gångs skull har dispensgrundande anledning att köra runt där inne i smeten.


Kungligheter i stockholmskylan

12 december 2016

På en timme i stan hann jag plåta skridskoprinsar och -prinsessor som mer eller mindre graciöst gled runt Karl XIII i Kungsan, ta grupporträtt på en julfestande arbetsplats, träffa röda linjens queen Nabila som jag köpt ett par grafiska printar av (sångdrottningen Oum Kalthoum nedan ska jag ha själv, den andra kanske jag ger bort i jul) och lämna in kameran för reparation. Det var hög tid, den har länge vägrat använda blixt och sista tiden bara velat ta bilder på julbelysningar.


Palindrom, kontraster, julpynt

4 december 2016

Det är sällan jag går på bio. Det är ännu mer sällan jag kommer ut ur en biosalong med en vilja att hänga kvar lite till i filmen. Jag kom i alla fall ut från Rigolettos barbalkong med den känslan efter Arrival, varken på grund av flaskan Anchor Steam i stolens mugghållare eller filmens egentliga story som hade åtminstone en irriterande stor lucka, men desto mer för stämningen och hantverket. Arrival är långsam, sorglig och vackert filmad science fiction om en lingvist som får uppdraget att kommunicera med våra första besökande utomjordingar. Filmen är också en fin betraktelse över filosofigrundkursklassiker som fri vilja kontra determinism, cirkulär kontra linjär tidsuppfattning och valet att sätta barn till världen. Jóhann Jóhanssons minimalistiska digitala körmusik styr känslorna precis lagom mycket, kanske var det mest hans värld jag saknade när jag kom ut på julpyntade Kungsgatan bland adventsdrinkare och frusna uteliggare.


%d bloggare gillar detta: