A-kurs i hårdskådning

15 maj 2016

Igår skrämde jag slag på min dygnsrytm och gick upp 04.00, förstås utan att ha hunnit somna, för att köra ut till Hjälstavikens naturreservat. Åtta timmars kunnig guidning till Upplands bästa fågellokal gjorde att jag nu sett, lärt mig mer om och fotat försökt fota uppåt åttio arter. Men så här i efterhand är jag ganska säker på att mina guider hittade på en massa arter för att driva med mig (”buskskvätta”, ”skräntärna”, ”grönbena”, ”gluttsnäppa”… ”mindre skrikörn”??? Ha ha, you got me.)

Jag tror inte att fågelskådning är min nya grej, men nu förstår jag dragningen. Tidiga stillsamma naturmorgnar, den perversa samlarnjutningen i att kryssa för nya arter man sett och inte minst själva fåglarna med deras knäppa läten (rördrommens orytmiska petflasketrummande basmullrade runt området hela dagen, som om granngårdens förvirrade drograve gått in på fjärde dagens morgon) och beteenden. Åtta timmars sakta strosande med 15 kg på axeln gör ju också underverk med sura nackmuskler. Men nu har jag suddiga foton på gök, svarttärna och vattenrall, och insikten att bra foton kräver ett gömsle och många sittande timmar.

P.S. OM någon därute tänkt köpa en Samsung S7 – gör inte det. Min fabriksåterställde sig för att fuktvärmen i bröstfickan när jag halvjoggade sista halvmilen tillbaks till parkeringen fick luren att tro att någon försökt logga in med fel fingeravtryck för många gånger. Andra gången det händer nu, båda gångerna har luren dessutom raderat mitt 64GB SD-kort. Förra gången kunde jag återställa nästan allt, även om det tog en hel helg. Den här gången får jag inte logga in i telefonen igen eftersom den inte känner igen mitt gmail-konto. Väl spenderade 7000 kr!


Kort högsommar

10 maj 2016

Kristihimhelgen bjuckade på maj till augusti på rekordtid, från torsdagens titta-man-kan-sitta-ute-och-äta-glass till söndagens drick-mycket-och-håll-er-i-skuggan-oj-satan-rikstäckande-gräsbrandsvarning-och-eldningsförbud. Jag övade på att jaga småfågel med nya långobjektivet och systerdottern på att gunga och garva. En fin helg.

*) troligen i stil med http://www.svd.se/02-promillekrav-pa-sjon-leder-fel


Revolutionen inställd även i år

1 maj 2016

Bra väder och mycket folk i Kungsan. Eller så såg det bara ut att vara mycket folk eftersom halva parken i några veckor till upptas av en 80 meter hög tysk åkattraktion. Tyvärr fick vi ställa in revolutionen i år också – den här gången på grund av att systerdottern fick en våldsamt snubblande vänstertants vänsternäve i ansiktet där hon låg i sin vagn och tittade på röda fanor och rosa körsbärsblommor. Så vi tog en spårvagn till lugnare domäner. Nya tag 2017!


Jag lajvar Walburga Habsburg Douglas

1 maj 2016

Dagen före 1 maj är traditionellt en jävligt borgerlig dag. Jag gick all in, plockade ut den vräkigaste av city-tanks med växelspak i orreforsglas och svensk flagga på stolslädret, låtsades jättehårt att det inte stod Sunfleet på den och pilade ut till mina fantasiklassfränder på Drottningholm. Alla hade små hundar, jaktjackor och skor som inte tålde den sanka marken. Väldigt treevligt på det hela taget.


Färöarna dag VII-VIII

24 april 2016

Färöarna är ett litet land fyllt av stora platser. Varenda liten väg bjuder på varierade upplevelser och instinkten att stanna och ta en bild tar aldrig slut. Särskilt som en utsikt ser helt olika ut varje gång man kör förbi. En sval och disig vy över hav och berg kan två timmar senare bjuda på starka kontraster och klara varma färger, för att samma kväll vara ett kargt vinterlandskap.

faroe_islands_april_2016_DHK5940.jpg

Nästa gång jag flyger dit kommer allt vara nytt igen, utom människorna – alla jag pratat med under min korta vecka hoppas jag fortsätter vara precis de de är.

Mitt osorterade jättealbum med närmare fem hundra bilder finns här.


Färöarna dag VI

22 april 2016

Efter att ha kört som en skottspole och stannat överallt,med en viss överdos av vackra landskap som följd, har jag nu börjat lugna ner mig lite. Hänger på gården jag bor på, tittar på saker utan en kamera framför varje öga och promenerar lite långsammare. Semester helt enkelt. Igår var jag och konstaterade att lunnefåglarna inte hunnit hit, träffade min fantastiska ö-inspiratör och obetalda turistbyrå Kulakath med familj (det var hennes små filmer från Vestmanna som fick mig att längta hit) och såg lite fotboll (foton därifrån i eget inlägg).


Motsatsen till Friends Arena

22 april 2016

På måndag är jag tillbaks på Nationalarenan i Solna för att se mitt AIK. En eventarena med flyttbart tak, barer, kiosker, svindyra parkeringsgarage, högupplöst mediakub och där Färöarnas hela befolkning plus några tusen av deras utflyttade släktingar skulle få plats. Igår var jag som motvikt och såg fotboll i den färöiska högstaligan.

faroe_islands_april_2016_DHK5815.jpg

Där ligger planen utsatt för havets vind och saltstänk och istället för Stone Island kommer fansen i torrdräkter från fiskebåtar och oljeriggsjobb för att heja på sina kompisar. Istället för sponsrade barer dricker man snabbt svalnande termoskaffe och det närmaste vip-loger som finns har de som betalar för sig och bilen och sitter med full kupévärme och radions live-kommentering igång på vägen ovanför planen. Ett bra tag efter att jag i mina citydumma kläder förfrusit allt och kört hem slutade matchen 2-2 och Ítróttarfelag Fuglafjørður ligger fortfarande inte sist i ligan.

 

Andra fullstora fotbollsplaner jag åkt förbi:


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 377 andra följare

%d bloggare gillar detta: