Politik på riktigt
Sitter klistrad vid FRA-debatten från Riksdagen och följer samtidigt diverse livebloggares mer eller mindre insatta kommentarer. Federleys anförande, på gränsen till sammanbrott, var rörande. Inte så mycket för den personliga övertygelse han visat de senaste dagarna då han kritiserat lagen och partilinjen – jag tror på den övertygelsen först när han uttryckligen trycker på nej-knappen – utan för den uppenbara hotbild han som enskild människa stod inför där i talarstolen. Påtryckningarna från försvarsministerns kansli måste ha varit riktigt obehagliga för att han som hyfsat erfaren politiker skulle darra som han gjorde. Även Karl Sigfrid tycks vara under galet stor press eftersom han först går ut med pressmeddelanden om att han ska rösta nej och därefter låter meddela att han ställer sig på kvittningslista och därmed skänker bort sin avvikande röst.
Om ett antal år kommer vi kanske få veta hur den här situationen uppstod. När Socialdemokraterna satt vid makten förde man fram ett snarlikt förslag vilket kändes barockt och svårförklarligt då. Nu har de som lade förslaget gått över till att skriva deckare, skruva på sig av obehag och rösta nej av teknikalitetsskäl. Istället har de partier som pratar om okränkbara rättigheter och personliga friheter drivit samma konstiga fråga vidare, om möjligt med en ännu större desperation. Samtidigt har FRA fått anslag för att bygga ett av världens snabbaste serverkluster, ”inte alls för kabelspaning utan för heeelt andra uppgifter”.
Vilka krafter är det som ligger bakom att den här lagen blivit så viktig? Vilka krafter pressar på utifrån? Har Sverige som liberal, liknöjd mellanmjölksnation med goda hightech-kunskaper blivit utsedd till experimentverkstad i övervakning? Vilka nationer/maktcentra/storföretag har isåfall redan skrivit under abonnemangsavtalet på att köpa all vår privata kommunikation i digital form? Känner mig mer konspirationsteoretiskt lagd än jag brukar inför den här frågan.
Det här är politisk nutidshistoria och blir om tjugo, trettio år en ruggigt spännande realpolitisk thriller. Förhoppningsvis skriven av Gellert Tamas.
Pingback: FRA-dags igen « G U L L M A R S P L A N
Pingback: Fotoblogg – nu med kamera igen! | GULLMARS.SE