Bytte sadel på skogsåbäket till en Fizik Pavé som jag hade liggande, mest av estetiska skäl. Fick äta upp den fåfängan i sista utförslöpan på Fem Svåra ikväll. Höll på att flyga över styret när jag körde fast på en sten men räddade situationen genom att snabbt och graciöst slänga ner alla mina 100 kg på sadeln vars fäste enligt produktbeskrivningen består av ”100% cheese spread”. Det mesiga fästet sprack, sadeln ramlade av och där satt jag med två vassa lättmetallrails upp i vardera skinkan. Ståcykling hem alltså.

Innan dess hade jag några korta sträckor med bra flyt som gjorde Sicklaskiftets bröt tiil en njutning – varje gång tack vare att jag imiterade min tålmodiga guide Karl. Resten av tiden var det mest frustration även den här gången. Men det här med skogscykling kommer bara bli roligare ju mer jag vänjer mig vid att strunta i att det är saker ivägen hela tiden.