Fotoblogg – nu utan kamera!

En till månad har rasat förbi, och det enda spännande som hänt under den är att jag fick min väska, förstås inklusive kamera, stulen. Så tills jag skaffat nåt rimligt begagnat för försäkringsslanten så går jag runt med min nio år gamla reserv-Nikon. Den har sett bättre dagar, gillar inte mörker lika mycket som jag och har knappar som oftast sitter fast i fel läge. Så det enda som fastnar är torftig vardagsrealism. Till och från jobb, till och från jobb, till och från…

Kristall

Kort eftermiddagspromenad i mitt kristalliserade grannskap.

Vintervardag

Pulsavecka.

Hemvägar II

Alla vägar leder till Gullmarsplan. Och alltid har det hunnit mörkna när man väl når dit.

Den mörkaste årstiden

Det fastnar inte mycket dagsljus på mina minneskort under de här kämpiga veckorna i november och december. Men desto fler LED-slingor och bromsljus.

Hemvägar

Testade min nya glugg lite på väg hem, det gick att ta hyfsat skarpa bilder handhållet i mörkret under Globen vilket är imponerande för ett 105mm macro. Blommor, insekter och sånt som macro är bäst på är det tyvärr ont om såhär års, men är det rea så är det.

Hemma i stan

Klart till halvklart, spridda skurar. Allmäntillstånd gott och opåverkat. Motstånd skall göras ständigt och i alla lägen.

Bilder från en onsdag

Vintereftermiddag i hoodsen

När lägenhetens väggar och/eller ensamheten trycker sig extra tätt emot mig på helgen händer det att jag tvingar mig ut på en promenad. Det finns inga människor där ute heller, men färgerna är finare.

Alla vill bo på hatade Gullmarsplan

Det är en sak jag undrar över. Jag bor några meter från en plats som det är svårt att vara lokalpatriot inför när den beskrivs såhär i lokalpressen: Samtidigt är 95% av den adresserade post jag får reklamblad från mäklare som säger att bostäder i mitt område är enormt eftertraktade: Jag får det inte att gå ihop, men jag bor väl kvar här tills nån river skiten och anlägger en idyllisk toscansk vingård eller vad det nu är alla vill att Gullmars ska vara.