Längtan efter det postapokalyptiska landskapet

Mitt landskap? Nu är det betong, stress, lera och gubbkiss, men jäklar vad vackert det kommer bli några hundra år efter apokalypsen. Med sina bergknallar, konkursade skrytbyggen och redan nu illa underhållen räls. Med ruinerna efter globen och skanskvarn, de övervuxna brofästena och dimman som hänger över det som finns kvar av Södermalm. Och med Årstaviken som ett lummigt Mississippi hela ruinlandskapet kan spegla sig i.

Säg nåe här! / Tell me something good!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: