Tre månader senare…
Har visst inte slängt upp nåt här sen i september, så här kommer ett desto större hoprafs från förra decenniets sista kvartal: kylblåsiga stockholmsnätter, första snön i Sigtuna, jobb i Alvik, nyår i Gregersboda, syskon, syskonbarn och blandad gullmarsiana. Mest mörker som vanligt, men också enstaka ljusglimtar.
Fotoblogg – nu utan kamera!
En till månad har rasat förbi, och det enda spännande som hänt under den är att jag fick min väska, förstås inklusive kamera, stulen. Så tills jag skaffat nåt rimligt begagnat för försäkringsslanten så går jag runt med min nio år gamla reserv-Nikon. Den har sett bättre dagar, gillar inte mörker lika mycket som jag och har knappar som oftast sitter fast i fel läge. Så det enda som fastnar är torftig vardagsrealism. Till och från jobb, till och från jobb, till och från…
Hemvägar II
Alla vägar leder till Gullmarsplan. Och alltid har det hunnit mörkna när man väl når dit.
Vintereftermiddag i hoodsen
När lägenhetens väggar och/eller ensamheten trycker sig extra tätt emot mig på helgen händer det att jag tvingar mig ut på en promenad. Det finns inga människor där ute heller, men färgerna är finare.
Snö, slapphet, sexism
9/11 2016 kommer minnas som dagen då jänkarna valde en kvinnohatande rasistgubbe utan annan agenda än att jävlas med folk han känt sig förorättad av. Det var också en dag då det snöade rejält och Stockholms skyddsnät mot naturen visade sig vara helt nedmonterat. Vi har haft snö förut, vi har haft förseningar och trottoarer som det tagit tid att röja upp och sanda, men sällan har jag sett en så slapp respons. Stan gav helt enkelt upp. SL försökte inte ens ge sig ut och köra utan ställde helt sonika in… Läs mer
Alla vill bo på hatade Gullmarsplan
Det är en sak jag undrar över. Jag bor några meter från en plats som det är svårt att vara lokalpatriot inför när den beskrivs såhär i lokalpressen: Samtidigt är 95% av den adresserade post jag får reklamblad från mäklare som säger att bostäder i mitt område är enormt eftertraktade: Jag får det inte att gå ihop, men jag bor väl kvar här tills nån river skiten och anlägger en idyllisk toscansk vingård eller vad det nu är alla vill att Gullmars ska vara.
Kort högsommar
Kristihimhelgen bjuckade på maj till augusti på rekordtid, från torsdagens titta-man-kan-sitta-ute-och-äta-glass till söndagens drick-mycket-och-håll-er-i-skuggan-oj-satan-rikstäckande-gräsbrandsvarning-och-eldningsförbud. Jag övade på att jaga småfågel med nya långobjektivet och systerdottern på att gunga och garva. En fin helg. *) troligen i stil med http://www.svd.se/02-promillekrav-pa-sjon-leder-fel
Lokal solidaritet med EU-migranter
Efter att en demonstration mot romska tiggare utlysts på fejsbok ville några av de anställda på mitt lokala systembolag visa solidaritet med Europas fattigaste och mest utsatta, och skapade en egen manifestation på Gullmarsplan som jag förstås deltog i. I blötsnön blev det ingen jättesamling, men den antiromska demon var ändå klart mindre… ”Enligt Stockholmspolisens Länskommunikationscentral var det arrangören själv och en till person som genomförde demonstrationen och marschen från Gullmarsplan till Hötorget” — Metro Här tipsar arrangören om mer lokal solidaritet!
Lucka 7 låg lokalt till
Har sällan hunnit ut och leta luckor i Kladdventskalendern men idag fanns en av luckorna så nära mig att jag inte kunde undgå att vara där först. En piratrevolutionär färgklick var precis vad den odekorerade sidan av betonggången under Etsarvägen behövde.
Det finns nätter då Hammarby Sjöstad…
… känner sig lite extra emo och gothar ner sig i regndimma och nordengelsk industrilandskapsdress. Såna nätter kan till och med jag gilla Hammarby Sjöstad en liten aning.
Längtan efter det postapokalyptiska landskapet
Mitt landskap? Nu är det betong, stress, lera och gubbkiss, men jäklar vad vackert det kommer bli några hundra år efter apokalypsen. Med sina bergknallar, konkursade skrytbyggen och redan nu illa underhållen räls. Med ruinerna efter globen och skanskvarn, de övervuxna brofästena och dimman som hänger över det som finns kvar av Södermalm. Och med Årstaviken som ett lummigt Mississippi hela ruinlandskapet kan spegla sig i.
Onationellt ickefirande
Folkrepubliken Gullmarsplan erkänner naturligtvis inte 6 juni som nationaldag, men inte heller grannlandet nere vid Årstaviken (”Sverige”) verkade festa något vidare. Ett av mina gamla foton valdes igår av någon anledning ut som ”featured” på Picasa. Tyvärr hade de valt ett ganska trist grafiskt formexperiment. Hade varit kul att ha en halv miljon visningar av nån av de bilder jag själv gillar, men men. Desto gladare är jag över gnagaren Robin som valt att ha mitt foto i 120 x 70cm-format i vardagsrummet:
Ok, ibland händer det något även på Gullmarsplan
Att en man skjutits i båda benen som någon form av vedergällning är inte så roligt. Undrar om polismannen i DN-artikeln tyckte det, eller om den lilla ordvitsen var omedveten?
Jodu, Copyriot, det ska jag förklara!
Suveräne nutidshistorikern/teknikkulturfilosofen Rasmus Fleischer sticker som vanligt vassa pinnar i vår samtids förhållande till privat och offentligt, i sitt senaste inlägg mer specifikt om hur namnrättigheter säljs, köps och skänks i gåva. Globen heter officiellt Ericsson Globe Arena och nya Stockholmsarenan kommer från och med sin försenade invigning heta Tele2 Arena. Fleischers fråga är enkelt formulerad: ”Varför byter inte Gullmarsplan namn till Telefonplan?” Varför inte? Jo sörru, doktorn, det ska jag svara på. Om jag skulle pensionera min gamla domän gullmars.se och istället köpa loss tele.se eller telefon.se så är risken överhängande… Läs mer
Idyllen söder om bron
Visst doftar äppelträdet på gården gott… …och visst är de svajande syrenerna utanför balkongen vackra… …men den riktiga gullmarsidyllen är mörk och luktar brända bromsar, försvunna drömmar och utspilld öl: Slut på samhällsinformationen.
Skyltar med sin okunskap
En söndagsfika i solen låter inte så spännande, men Skanskvarns Psy-Ops-avdelning gör sitt bästa för att skapa kreativ förvirring kring grundfrågor som var serveringen äger rum och vem det egentligen är som serverar.
Eye of the Tiger och andra slaktrester
Innan jag bröt benet och fick ett bombsäkert svepskäl för att slippa jogga tog jag ibland en vinterrunda med upploppssträcka i Slakthusområdet. Eye of the Tiger-känslan var påtaglig, trots att jag inte hade fysik nog att våga mucka gräl med döda grisar som Rocky. Snart ska hela rasket rivas och lyxsaneras, hur de nu ska få liklukten att släppa taget om de nya bostadsrättsgårdarna. Som vegetarian med förkärlek för sorgliga industrimiljöer tog jag en liten promenad och dokumenterade allt (utom den fräna stanken). Här finns ännu fler bilder för den som delar… Läs mer
Pendlingsmaximum
Idag var en sådan där dag när jag nästan lyckades glömma de senaste veckorna då jag hasat omkring småsjuk med en zombies livsgnista, lidit på överfulla t-banetåg och väntat på banfel, vagnfel och växelfel. Tagit smällar av SL:s antifusk-prioriterande automatiska spärrar och muttrat över SL:s politiska ledning som misslyckas med alla sina uppdrag, chockhöjer priserna, planerar puttenuttiga spårvagnar för de allra rikaste gullepluttområdena och tar i med hårdhanskarna mot tolvåringar. Morgnarna när jag var nära att knuffprovocera ordningsvakter för att få uppleva nån annan känsla än frustration, om så bara smärtan och… Läs mer
Kort om samboskapets inneboende relationsproblem
Hade en episk helg. Gick ut… Drack några öl… Upptäckte vid hemkomsten att jag blivit med sambo… Sambon störde mitt fokus på att nå en högre nivå i mina relationer med människor och högre makter… Jag slängde ut sambon och gick till en snäll granne och åt våfflor… Det var det. Hejdå.
Well, yuo haven’t, have yuo?
Ok, kanske inte den skarpaste copyn, men har ni så mycket bättre lappar där ni bor då, kanske? Till affischörens försvar kan jag också tillägga att skylten bakom lappen har budskapet ”Låt gatorna vara rena och fimpfria – på väg mot ett Stockholm i världsklass”. När jag gick förbi samma skylt (utan ormlapp) på väg hem från jobbet såg sprutnarkomanerna på busshållplatsbänken ut att vara helt skakade av rörelse inför stadens vackra vision. Undrar förresten om den växande orm-i-plastpåse-populationen är orsaken till att den lokala pygmétröglorimarknaden verkar ha dött ut?
Dagens kränkande reklam
I år går det som bekant inte så jättejättebra för det lilla lokala fotbollslaget här där jag bor. Om några veckor ramlar de ur Superettan och fortsätter sin resa mot gärdsgårdsserier och grusplaner. Därför hoppade jag till idag när jag såg den nya reklamkampanjen på Gullmarsplans T-bana. Klibbor med texten ”Starkaste säsongen någonsin!” – i grönt och vitt… Jag gläds verkligen åt alla Bajens bakslag, eller det är nästan en underdrift – jag lever på dem. Men är inte det här too much, too soon? Hur tänkte Berwaldhallens reklambyrå här? När kommer… Läs mer
Prett eller kolera?
Förra året gjorde jag som bekant ett prisbelönt reportage från As’puddens årliga kasbah. I år valde jag att inte sätta mig på min tvåhjuliga jeep och köra den långa riskabla sträckan västerut. Trots att människornas givmildhet i krisens svåraste stund gav mig många hjärtevärmande ShipToSoFo-moments förra året så såg jag framför mig vilka effekter ännu ett år i despotins järngrepp skulle haft på det bortglömda ghettot i Hägersten. Jag orkade inte med att se förra årets mellanmänskliga värme ersatt av internt våld, kringcirklande korrespondenthyenor och kommandoraider av Reinfelts legosoldater på de svältandes… Läs mer
Clownmetalflockens födovanor
Idag när jag hörde hur det mullrade ödesmättat utanför fönstret blev jag lite orolig och gick ut och kollade vad som var på gång, men det var ingen fara – det var bara domedagen som hade kommit till globenområdet. På tiden, kan man nästan tycka! Extra lyckosamt då min urbanzoologiska avhandling fick ett viktigt tillskott. I närmare en timme kunde jag närstudera en flock skräckmetalfans i dagsljus – en oerhört ovanlig syn. Likt starar på ett sädesfält i Skåne hade de i tusental landat mitt i betongen vid Globen. En helt unik överblick… Läs mer
Bölddagboken v25
P.S. till dagboksbild nr 2: Vill du skapa ditt eget hyllningsporträtt av svensk fotbolls godmodige mysfarbror (”Extern kritik tar jag lätt på, och intern kritik existerar inte”, ”Det är mot den bakgrunden jag hela tiden har sagt att pengarna som han fick… dom gjorde han rätt för”)? Eller vill du skapa ett altare åt någon annan folkets hjälte som du vill buga för varje gång du försoven och abstinent stapplar ut i köket för din morgonkaffe? Gullmars har förstås sakkunniga råd för dig: – Vill du avbilda en upplyst storstadshatsdespot som Lagrell… Läs mer
Blamagen.se
Långhelg och inget särskilt att göra. Läge att vårfixa balkongen? Kanske skulle cykla ner till Farsta och shoppa lite på Plantagen? Ooh, ett planeringsverktyg! Precis som på IKEA! Men nej, det här var knepigt. Produkterna syns ju inte, och det finns inga bänkar eller bord, bara VVS-utrustning? Oh well, control-P, print. Här ska shoppas.
Litet P.S. till föregående post
Tog två timmar och tio minuter att gå hem från jobbet. Precis som det gjorde i somras. Men det kändes längre. Jag borde skaffa en cykel.
Jag går loss på Stockholms gator
Den här bloggen är kanske inte direkt där uppe med WikiLeaks när det gäller att publicera oväntade scoop. Men nu ska jag bomba ut en sällan kommenterad aktualitet: det är snorkallt ute! Att cykla i det här vädret känns som att kasta pärlor åt svin. Asfalten i sydeuropa förtjänar kontakten med mina däck. Isvallarna och moddgroparna här gör det inte. För att straffa mig själv för att jag inte samlar mil i cykeldatorn har jag börjat promenera hem istället. Hem från jobbet och från vinsliriga middagar, hem från koffeinstinna kusinfikor och pendeltågsstationer… Läs mer
Promenadkaos efter solchocken – extra stort bildspecial
Gullmars -> Danvikstull -> Fotografiska muséet -> Gullmars. Solen och snön var tillbaks. Likaså delar av stans busstrafik. Och Foppa.
Min onda tvilling
Igår på väg till jobbet stannade jag på kaffeburen i t-banan för en cortado. Kvittrande barista: Var inte du här inne alldeles nyss? Jag: Näe? Kvittrande barista: Meh, då var det din bastard brother! Jag: Ja, jag har tydligen en dubbelgångare i Hammarbyhöjden. Kvittrande barista: Det förklarar saken. Vad ville du ha? Jag: En cortado tack. Kvittrande barista: Vi har ett erbjudande, chocolate chip cookie för 10 spänn? Jag: Nej, tack, bara kaffet. Kvittrande barista: Du också??
Okulärapokalyptisk eklips
Öronen hindrade mig från att sova så jag stapplade runt hemma och kom på att om jag bara höll mig vaken lite till skulle jag kunna gå ut och förstöra ögonen också genom att titta direkt på solförmörkelsen. Kör i vind, sa min inre dr House, alltid glad över självexperimenterande.
Vinterlajv
Jag är med i ett lajv som utspelar sig i skiftet mellan den senaste istiden och yngre stenåldern. Jag spelar en utstött överårig neandertalare som hankar sig fram i klanbebyggelsens södra utkanter. Jag har glömt hur ett varmt mål mat känns i kroppen då min diet nu består av frukt och nötter (och någon enstaka 7eleven-sallad). Min energinivå ligger därför på minimum då jag släpar mig i minusgrader till mitt dagliga slit i stenbrottet. (Tur att nån hunnit uppfinna hjulet i den här parallella verkligheten, hade säkert varit ännu segare att cykelpendla… Läs mer
Derby i grannkåken
Lugn och skön kväll i hooden. 13850 personer på tunnelbanevagnen jag åkte i från jobbet, lika många poliser som väntade vid globen och solklar seger i skrattmatchen mot Östermalms ishockeyförening.
15 grader och regn = hemma
Ryanair fick förtroendet att bära hem mig. Det gick ju fint till slut, efter ett par timmars försening, oannonserat gatebyte och ett misslyckat landningsförsök.
Gullmarsplan tråkigast
Jag är kanske lite efter som inte sett den här nyheten förrän idag, men så bor jag också på stans tråkigaste plats och kan väl inte förväntas ligga i framkant när det gäller mediabevakningen. Gullmars är mer bauhaus och funkis än can-can och standup comedy, det vill jag inte förneka. Men jag tror att Metro skulle få ett lite annat resultat om de frågade oss som bor omkring torget. Vi skulle kanske svara att det skulle kunna bli ett riktigt schysst torg om man bara kunde bli av med ”spritrondellen”, alltså möjligheten för… Läs mer
Inget releaseparty för nya Plattan…
I DN idag utnämns Mariatorget till ”det nya Plattan”, ett par år efter det att Gullmarsplan fick samma utmärkelse i stockholmspressen. Det är med varm hand vi gullmarsianer lämnar vandringspokalen vidare, ser våra bostadsrättspriser skjuta i höjden igen och skrattar hela vägen till banken (eller bankerna, vi har ju två: Swedbank på hörnet och Pantbanken, den senare dock ofta stängd pga yxrån).
GULLMARS.SE 