Den här bloggen är kanske inte direkt där uppe med WikiLeaks när det gäller att publicera oväntade scoop. Men nu ska jag bomba ut en sällan kommenterad aktualitet: det är snorkallt ute!

Att cykla i det här vädret känns som att kasta pärlor åt svin. Asfalten i sydeuropa förtjänar kontakten med mina däck. Isvallarna och moddgroparna här gör det inte.

För att straffa mig själv för att jag inte samlar mil i cykeldatorn har jag börjat promenera hem istället. Hem från jobbet och från vinsliriga middagar, hem från koffeinstinna kusinfikor och pendeltågsstationer jag åkt i onödan till för att få gå en bit.

Hur kort eller långt jag än tror att jag gått visar det sig alltid vara precis 6,7km, vilket är ganska lagom i kylan men samtidigt lite spooky (kunde varit temat från en Stephen King-novell). Promenadpendlarsporten ger inga direkt hisnande fartupplevelser och batterierna i mitt bluetoothheadset brukar ge upp efter en timmes mp3:ande men nu har jag dragit ihop fem mil på en vecka och börjar komma in i det.

Dagens 7km gick jag i eftermiddagssol så jag passade på att lyfta kameran några gånger: