Hemma i stan

6 augusti 2017

Klart till halvklart, spridda skurar. Allmäntillstånd gott och opåverkat. Motstånd skall göras ständigt och i alla lägen.


Finfrukost i Färentuna

29 juli 2017

När man känner ett trängande behov att få sin körning dirigerad av en före detta riksdagsledamot tar man sig till Äppelfabriken. Där står nämligen Lars Ångström och vinkar miljö- och veteranbilar in och ut från parkeringen som annars blir ett enda kaos, med köer på den smala grusvägen som följd. Väl där kan man förstås passa på att sitta i en fin trädgård och äta snuskigt god äppelkaka, särskilt om man har en god vän med sig.


Bilder som inte hör till

29 juli 2017

Upptäckte att jag fläskat ut drygt 500 inlägg här över drygt nio år. Hög tid för lite uppfräschning kan tyckas. Det här inlägget är alltså mest ett test av hur min CSS-kod beter sig där ute i det fria (eller snarare inlåst i ett uråldrigt tema på wordpress.com).


Hemma från Färöarna 2: G! Festival

24 juli 2017

Jag har länge varit sugen på att gå på musikfestivalen G! i den lilla byn Syðrugøta på Eysturoy efter att ha sett foton från stranden som stora scenen står på, sett hur blandat musikurvalet är och hur folk i alla åldrar och från hela Europa tar sig dit för att festa och lyssna. Jag hörde av mig och frågade om jag kunde få fotoackreditering, och de svarade med att fråga om jag ville plåta åt festivalens mediaredaktion tillsammans med bland andra resefotografen Alessio Mesiano. Eftersom jag skulle vara där ensam och ändå hade tänkt ha kameran uppe mest hela tiden så kändes det som en kul idé. Det blev tre så intensiva dagar av plåtande, snabbredigering och fotoleveranser att min semesterförkylning la sig platt av chocken och jag nästan glömde sova under de ljusa morgnarna, men jag har med mig massor av fina musikupplevelser och vänskaper hem. Jag kan verkligen rekommendera ett besök nästa sommar! Här är några av bilderna jag tog åt festivalen:


Hemma från Färöarna 1: naturen

24 juli 2017

Det blev så intensiva sista dagar på Färöarna att jag inte hann blogga iväg några bilder, så det här är ett av minst två uppsamlingsheat. Jag ska förstås slänga ut några av mina hundratals festivalbilder också, men här är det mest färöisk sommar. Vackert så det gör ont, ständigt blåsigt, växlande väder och som mest 14-15 grader alltså.


Varje idyll har sina knepiga sidor

10 juli 2017

Igår kväll gick signalen till alla med licens i Tórshavn – grind! Under miljoner år har familjer av vandrande grindvalar under någon sommardag stannat till i Färöarnas bukter och naturliga hamnar. I över tusen år har de relativt isolerade färingarna dragit nytta av det och slaktat så många valar de sett sig ha behov av för året (normalt ca 800 per år*). Alla som kan ställer upp och tar del i jakten i små båtar och köttet delas sen upp till alla som vill ha.

_DHK2772

Grindvalar ringas in av småbåtar

I internationella medier och av djurskyddsorganisationer har praktiken kritiserats som rituell, omänsklig och vidrig. Så är det här ett brutalt och blodigt massmord på havets mest sociala och intelligenta varelser? Eller en småskalig, icke-kommersiell, ekologiskt hållbar och socialistiskt (av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov) organiserad jakt som utförs istället för att frakta kor och grisar över havet eller införa köttproduktion i industriell skala? Ja, kanske är det… båda delarna.

_DHK2826

Regionens kontrollant dokumenterar fångsten

Både matvanor och etik ändras över tid – förhoppningsvis mot att vi helt slutar äta däggdjur. Som vegetarian hoppas jag verkligen att grindadrápen ska upphöra och att valarna ska få leva i fred från oss. Jämfört med all annan köttproduktion ser jag dock inte Färöarnas valjakt som något av de värsta brotten i människans förhållande till djur och natur. Slakten ser förstås brutal ut då den inte sker i slutna fabriker utan ofta i små vikar vars vatten färgas rött av blod, men jämfört med mycket av vad som sker på fastlandet har jag svårt att bli mer upprörd av grind än av den svenska älgjakten.

*) Det uppskattas finnas ca 800 000 grindvalar, varav ungefär 100 000 årligen passerar Färöarna. Landet har ungefär 50 000 invånare. Det finns massor att läsa om grindadráp, från landets officiella hållning till de hårdaste kritikerna eller något som mer liknar min syn.

Alla mina foton från Färöarna-turen 2017 finns här.


Körning genom molnen

9 juli 2017

Himlen sprack upp vid halv elva igår kväll och jag fick för mig att köra upp till NATO:s gamla radaranläggning på en bergstopp ovanför Mjørkadalur (”dimmiga dalen”) för att se om jag kunde få en glimt av solnedgången där uppifrån. Men redan på hundra meters höjd drev molnen förbi så tätt att jag ofta bara hade några meters sikt. Högre upp, inuti ett regnmoln i skymningen, genom djupa pölar och med vandrande får och ett stup på vägens utsida körde jag inte så kaxigt. Vid midnatt när jag var tillbaks nära Tórshavn och stod och plåtade kom först två nyblivna 18-åringar och sen hela deras fest springande i duggregnet och ville att jag skulle ta showiga bilder på dem. Vilken nytta vore en bil utan blixt och softbox i bakluckan?


%d bloggare gillar detta: