Det är sällan jag går på bio. Det är ännu mer sällan jag kommer ut ur en biosalong med en vilja att hänga kvar lite till i filmen. Jag kom i alla fall ut från Rigolettos barbalkong med den känslan efter Arrival, varken på grund av flaskan Anchor Steam i stolens mugghållare eller filmens egentliga story som hade åtminstone en irriterande stor lucka, men desto mer för stämningen och hantverket. Arrival är långsam, sorglig och vackert filmad science fiction om en lingvist som får uppdraget att kommunicera med våra första besökande utomjordingar. Filmen är också en fin betraktelse över filosofigrundkursklassiker som fri vilja kontra determinism, cirkulär kontra linjär tidsuppfattning och valet att sätta barn till världen. Jóhann Jóhanssons minimalistiska digitala körmusik styr känslorna precis lagom mycket, kanske var det mest hans värld jag saknade när jag kom ut på julpyntade Kungsgatan bland adventsdrinkare och frusna uteliggare.

Kungstorn

Mot Stureplan

Reklamhörnan

Rigolettos barhylla

Citysmycke