SF på SF i gamla goda Råsunda

9 oktober 2017

Tog en efterjobbetbio i (mitt) gamla Råsunda. Mörker, dimma och hällregn passade fint att komma ut i efter tre timmar av Blade Runner 2049. Filmen var överraskande bra, om än lite för tillbakablinkande till, och mindre visionär än, ursprungsrullen från -82.

bladezimmer

Min vision från i somras av Hans Zimmers brölande filmmusik till Blade Runner


Palindrom, kontraster, julpynt

4 december 2016

Det är sällan jag går på bio. Det är ännu mer sällan jag kommer ut ur en biosalong med en vilja att hänga kvar lite till i filmen. Jag kom i alla fall ut från Rigolettos barbalkong med den känslan efter Arrival, varken på grund av flaskan Anchor Steam i stolens mugghållare eller filmens egentliga story som hade åtminstone en irriterande stor lucka, men desto mer för stämningen och hantverket. Arrival är långsam, sorglig och vackert filmad science fiction om en lingvist som får uppdraget att kommunicera med våra första besökande utomjordingar. Filmen är också en fin betraktelse över filosofigrundkursklassiker som fri vilja kontra determinism, cirkulär kontra linjär tidsuppfattning och valet att sätta barn till världen. Jóhann Jóhanssons minimalistiska digitala körmusik styr känslorna precis lagom mycket, kanske var det mest hans värld jag saknade när jag kom ut på julpyntade Kungsgatan bland adventsdrinkare och frusna uteliggare.


Kontroversiell världspremiär för kosmonaut-psykothrillern Škorpión

9 mars 2013

Helt mot min uttryckliga vilja har ett gäng amatörer tagit på sig att slutföra mitt ofullbordade mästerverk om den desillusionerade kosmonauten Škorpión:

Jag vill understryka att jag inte godkänt denna release och tillägga att jag idag inte förstår någonting av min egen film. Det kan förstås bero på att inspelningen gjordes baserad på en vision som inte längre är relevant, även om den kändes självklar i skapandeögonblicket (i torsdags). Men mer handlar det nog om att klåparna som tagit på sig arbetet helt saknar filmkultur, och tyvärr verkar ha noll förståelse för filmens originaldialog. Från deras beskrivning av filmen på Youtube:

Demonregissör Gullmars låg hemma i sängen med influensa och 39 graders feber när en nyfiken klokrypare (aka bokskorpion, aka pseudoscorpion) hoppade från en stringhylla och landade i sängen. Auteuren plockade upp kameran och spelade in vad som bara kunde bli en existentialistisk tjeckisk rymdthriller.

Filmskaparens feber gick ner under klippningsarbetet dagen efter vilket fick honom att ge upp om projektet då han ”inte längre fattade nånting av grundtanken eller syftet”.

Efter grävande i arkiven, kontakt med inblandade (och vissa lån från http://www.youtube.com/watch?v=hyraLxGHgzo) har vi nu lyckats slutföra filmen, som här får världspremiär.

(Undertexterna för den svenska marknaden har gjorts utan regissörens medverkan)


The Dark Knight Disrobed

4 maj 2012

Den virala marknadsföringen för nya Batman-filmen The Dark Knight Rises (där Bruce Wayne dör, om man ska tro förhandsviskningarna) har tagit fart rejält. Case in point: igår gick jag upp på jobbets takterrass för en kopp te i solen. Och vad hittade jag där uppe om inte en PR-planterad spoiler av slutscenen, där Batmans tomma dräkt ligger kvar på en tom takås högt ovanför Gotham City. Ja, eller Sundbyberg då.

Eller… är han inte alls död? Har han bara bytt till modernare outfit? Smart öppning för en sequel till där, Christopher Nolan.


Minns Mark E Smith idag – imorgon kan det vara försent!

5 oktober 2010

Står och tömmer mitt kök som ska rivas och drabbas av en migränliknande klarhet i tanken: Ingen får någonsin glömma The FallMark E Smith kan leva för evigt – ingen vet – men mer förenligt med de naturlagar som vetenskapen identifierat vore om han kollapsade framåt våren 2011. Det positiva med det vore att alla fem nobelprisen 2012 då automatiskt skulle gå till M.E.S. (ett s k ”Posthumous Nobel Lifetime Achievement Grand Slam” som det kallas i stadgarna), det negativa att nån annan måste ta över. Vår idoljurystyrda SATS-inspirerade nutid är helt enkelt inte redo att fylla en sån lucka.

Remember Mark E Smith today – tomorrow it may be too late!

As I’m tearing down my kitchen at home I’m struck by a migraine-like clarity of thought: No one must ever forget The Fall. Mark E Smith just might live forever – nobody knows – but the laws of nature should have him collapse in the spring of 2011. The upside to that outcome would be that M.E.S. would then automatically receive all five Nobel prizes (the full ”Posthumous Nobel Lifetime Achievement Grand Slam” as stated in the foundation’s by-laws), but the downside would be that someone else would need to take on his role. Our talent show jury-rigged fitness-driven times are simply not up to the task of filling that gap.

The Fall – Bill is Dead (Extricate 1989) – klicka här für alles

Von Sudenfed – Fledermaus Can’t Get It (Tromatic Reflexxions, 2007)

The Fall – New Big Prinz (I Am Kurious Oranj, 1988)


_


HOW I WROTE THE ELASTIC MAN
I’m eternally grateful
To my past influences
But they will not free me
I am not diseased
All the people ask me
How I wrote ”Elastic Man”

Life should be full of strangeness
Like a rich painting
But it gets worse day by day
I’m a potential DJ
A creeping wreck
A mental wretch
Everybody asks me
How I wrote ”Elastic Man”

His soul hurts though it’s well filled up
The praise received is mentally sent back
Or taken apart
The Observer magazine just about sums him up
E.g. self-satisfied, smug

I’m living a fake
People say, ”You are entitled to and great.”
But I haven’t wrote for 90 days
I’ll get a good deal and I’ll go away
Away from the empty brains that ask
How I wrote ”Elastic Man”

His last work was ”Space Mystery” in the Daily Mail,
An article in Leather Thighs
The only thing real is waking and rubbing your eyes
So I’m resigned to bed
I keep bottles and comics stuffed by its head
Fuck it, let the beard grow
I’m too tired,
I’ll do it tomorrow
The fridge is sparse
But in the town
They’ll stop me in the shoppes
Verily they’ll track me down
Touch my shoulder and ignore my dumb mission
And sick red faced smile
And they will ask me
And they will ask me
How I wrote ”Elastic Man”


Istället för speaker – skogspoet

15 september 2010

Ronde van Retaard är nog den enda cykeltävling jag hellre hade varit med i än de klassiska Tour-etapperna på 60-talet. Nästa år hoppas jag att Tour de Retard är tillbaks här i stan. Då ska jag vara med, förstås på en för evenemanget specialbyggd (eller kanske snarare -dekonstruerad) cykel.

Vad jag vet brukar det inte vara någon vidare konstsatsning i södertörnsskogarna, men man kan ju alltid hoppas att Kanot Club Velour (eller vad de nu heter) tar med sin huspoet:

Vodpod videos no longer available.

.

Det vore också underbart om den göteborgska direktions- och kvastbilen finns med. Tänk vilken njutning att ha den rullande strax bakom sig (med Valkyriornas ritt dånande ur skrapiga högtalare) när man tappat kontakten med gruppetton (igen):.

Kvastbilen på Ronde van Retaard 2010

Kvastbil (fotot snott av heklamama på happymtb.org)



Idéer för framtiden

13 oktober 2009

…har jag som vanligt inga. Men om jag tvingas komma fram med två världsförbättringar så vore det att

1) återinföra trådbussar. Gullmarsplan är inte längre en såhär fräckt naiv och optimistisk plats:

(från sl.se, tillhör spårvägsmuseet)

2) ta reda på vilken slags ”pussy” påven gillar och genomföra Sarah Silvermans plan:

Vodpod videos no longer available.


%d bloggare gillar detta: