Träning och kaffe i all ära. I sommar har jag också bunkrat upp energi från bland annat de här källorna:

• Generation Kill – Lysande, snygg, spännande och verklighetsbaserad HBO-serie om Irakinvasionen 2003. Perfekt tonträff av skaparna bakom världens bästa tv-serie, The Wire.
• Recount – HBO-dramatisering av veckorna efter valdagen 2000 när USA:s högsta domstol avgjorde till Bushs fördel med känt resultat. Dialogen är som så ofta på HBO både realistisk och engagerande.
• Christopher Hitchens: God is Not Great, How Religion Poisons Everything – Mycket uppblåst och självgod man men väl formulerat upprop för ateism och rationellt tänkande. Passade på att klämma Ron Harris’ The End of Faith och Richard Dawkins’ The God Delusion också när jag ändå satt på verandan och glodde på havet på morgnarna.
• Don DeLillo: Falling Man – En lite mer empatisk skildring av tiden efter september 2001 som komplement till den kritiska triad-tiraden ovan.
• Markus Krunegård: Markusevangeliet – ruskigt bra skiva (och tillsammans med The Field, Familjen, Doktor Kosmos, Air France och Säkert! sommarens svenska favoritlångcyklingsmusik).
• The Newsroom – Kanadensisk humorserie från 1997, inspirationskälla till The Office och Curb Your Enthusiasm, första säsongen är briljant och tillåts flippa ur fullkomligt i de tre sista avsnitten där redaktionen ska skildra en kärnkraftsolycka men news directorn går in i en auteurroll och tror sig vara Fellini.
• Charlie Brooker’s Dawn of the Dumb – Brookers samlade tv-krönikor från The Guardian. Har ransonerat den här och förra samlingen Screen Burn till en artikel om dan. Hans otroligt roliga och smittande pessimism kan bli lite för mycket annars. Med en sådan dosering rekommenderas han varmt. Även förstås alla avsnitten av hans tv-serie om tv, Screenwipe.
• Sam Amidon: All is Well – Ännu en sorgsen singer songwriter, men riktigt bra.
• Stereolab: Chemical Chords – Stereolab är tillbaka med more of the same och more of Sean o’Hagan.
• Lil Wayne: Tha Carter III – Slick sydstatshiphop.
• Gavin and Stacey – Övercharmig romkomserie från BBC med ett par år på nacken.
• QI, Quite Interesting – Pratig panelshow från BBC med den perfekta besserwissern Stephen Fry som programledare. Alla gäster funkar inte men standarddeltagarna är så många gånger roligare än de svenska motsvarigheterna man aldrig orkar titta på. Sjätte säsongen startar i september…
• Calexico: Carried to Dust – Americana av bästa märke.
• Daily Show with Jon Stewart – Har efter en längre downperiod gått om Colbert Report igen.
• Weeds – fortfarande roligt på sin fjärde säsong.
• Herrarnas linjelopp i OS – Nu på lördag. Kanske bokstavligt korrekt att lägga det under rubriken ”sommardoping” men klart värt att bänka sig framför med en rejäl brunch. För mig som saknar Eurosport får det bli nån blandning av webströmmar – förhoppningsvis går det hyfsat att kombinera bild från SVT med det nätsända ljudet från Eurosport (SVT:s kommentatorer under förra OS var så skrattretande okunniga om cykel att det enda konstruktiva tipset till redaktionen hade varit ”säg upp er och sup ner er, jävla pajasar!”)
• 1080p H.264 – HD-format för film som gör det roligt att titta på film hemma igen. Har nu inför monsunsäsongen laddat upp med Twelve Monkeys, Jumper, 3.10 to Yuma, No Country For Old Men, Breach, The Fountain, Hitman mfl. Så småningom kommer jag väl gå tillbaks till att välja filmer utifrån filmiska kvaliteter snarare än bildformattekniska men ännu så länge håller fascinationen.
• Gary Shteyngart: Absurdistan – Självklart, sorgset och galet om bananrepubliker, fejkade religionskrig och judisk identitet. Bara måste bli långfilm.
• Kravlaxen – med lite lime, cashewnötter, flytande honung och balsamicokräm ovanpå en sallad och ett glas Terre Laviche till blev den sommarens dyra standardmiddag.
• Saihou Jagne – Visar spelglädje, fräckhet och inte minst skottvilja i ett annars hopplöst Gnaget.