Titanics orkester hackar
Så flöt även april obemärkt ner i dåtidens oändliga ravin. Några utflykter, en trevande vår, eremitliv. Avslutade månaden med att köpa min första bil. Eftersom praktiska elbilar fortfarande är förbehållna direktörsklassen fick jag köpa en fossileldad, vilket 2018 känns som att leda Titanics orkester i sin sista låt på det lutande förstaklassdäcket och sen börja hacka flisor ur skrovet med dirigentpinnen. Det blev hur som helst en tre år gammal terrängkombi av märke SEAT, som i botten är en Golf. En perfekt mix av tysk miljömoral och katalansk känsla för vilt strejkande alltså. Skönt att i alla fall ha livets sämsta affär bakom sig, från och med nu kommer alla köp kännas billiga.
Vår till slut
Regn
Gamla Stan
Stadshuset från Strömsborg
Seat Leon X-perience, Röda Faran
Liljeholmskajen
Kvällssol
Blåsippor
Gullmarsplans sista rökare
Snart så
Stadshuset igen
Tänkt klart snart?
Soldis på Hålludden
Senkapitalistiskt miljöbudskap
Tom centralstation
På Hornsbergs Strand
Tidig blomning
Nya Continentals tak
Huvudsta
Hornsberg
Fyrhjulsdrift on demand
Spårvägsbron från Alvik Strand
Stormtrooper på Norstedts kontor
Centralstation
Storm över Kungsholmen
Knopp
Moln över stan
Mäklarannonsmäklare
Larm på
Dold grillning
Lördagslunch
Vasabron
Götgatan hemåt
Stigar vid Artipelag
GULLMARS.SE 
Hej David, Dina foton är så fina – som vanligt! Men jag måste bara berätta, även Fredrik har alldeles nyss köpt en bil. Och den bilen är inte heller en elbil. Du har på pricken fångat känslan av vilken jävla klimatångest och dåligt samvete man får. MEN! Enligt min allvetande gamla pappa kan du köra en ny bensinbil i 73000 mil (eller vad det nu var – väldigt, väldigt långt i alla fall) innan den går om elbilen i klimatpåverkan. Ja inte vet jag, det kanske ändå ligger ett korn av sanning eller nåt i det. Unna dig att vara glad för din nya bil! Kram! från Lisa