Färg över Mälaren

14 maj 2017

Plåtar alldeles för lite nu, men minneskortet innehöll ändå lite blandad kompott av utflykteri, fikande och små vardagsdetaljer.


Beckholmen, Stockholms Göteborg

14 september 2015

Tog årets första höstkvällspromenad på Djurgårn igår kväll och hamnade ute på Beckholmen. Här finns träbåtar, stängsel, torrdockor, konsulter och ett par fattiga konstnärer. Ganska precis som Göteborg alltså. Om man nu hade kunnat se Katarinahissen i solnedgång från Drömmarnas Kaj istället för ett regngrått industriområde.


Solnedgångar på exotiska öar

16 mars 2015

Ibland behöver man inte resa så långt för att hitta nytt ljus. Solnedgång på Torö stenstrand, eftermiddagsfika på Skeppsholmen, folkspan i Vasaparken och bengalkaos på vänliga sportbollpalatset blev veckans miniutflykter.


Kvällspromenad

1 juni 2014

Årstaviken västerut

Årstaviken efter solnedgång

 

Årstaviken, Södersjukhuset

Södersjukhuset från andra sidan floden


Apokalypsen minut för minut

13 mars 2014

Jag vet ännu inte vad som hände över Bromma idag och kommer nog aldrig få veta, men det råder ingen tvekan om att det var ett extinction level event. Att naturlagarna höll på att kollapsa blev tydligt redan mitt på dagen när ett liberalt ungdomsförbund bjöd in SD till demonstration mot rasismen. Sen kom de röda molnen. Jag hann på något sätt hem oskadd och lever nu på kondensfukt och kall burkmat i husets kalla kriget-skyddsrum, i uppgiven väntan på att vad det nu är kommer hit.

Det civiliserade samhällets sista darrande wifi-vågor utnyttjar jag till att lägga ut några bilder av apokalypsen. I bästa fall kan framtida generationer dra lärdom av dem, i värsta fall ger de planetens nya utomjordiska härskare något att le överlägset åt.


Fotografiska: muséet där vägen hem är 80% av konstupplevelsen

26 juli 2013

Just nu är den klart största behållningen av ett besök på Fotografiska utsikten från Stadsgårdskajen på väg mot Slussen efteråt. Oreflektera(n)de utställningar med Helmut Newtons ”banbrytande” nakenmodebilder som kioskvältare känns sådär. Bäst i huset är Motohiko Odanis kaosverk där man omges av filmer av och ljud från brinnande vinylskivor, framlänges och baklänges. Meditativt och störande samtidigt.


Mellan E4:an och evigheten

21 juli 2013

Den som hyllar det speciella ljuset i Skagen, Cornwall eller Antibes kan aldrig ha sett solnedgången i Masmo.


%d bloggare gillar detta: