WordPress berättar för mig att det är tio år sen jag slängde upp mitt första inlägg på den här gamla rötna bloggen, som då var en tyck- och cykelreseblogg och nu är en trött bilutflyktsfotosida. Ibland har det varit några tusen personer per dag som kollat in om jag plåtat nåt kul, vanligare kanske 50 besökare eller så, och nu 2018 har det varit ytterst nära dagar helt utan klick.

Vågen av personliga bloggar hade i och för sig ebbat ut redan 2008 när jag startade gullmars.se och nu är bloggmediet mest till för att ge en klen, raspig röst åt före detta ankdammsankor som med rätta sparkats ut ur offentligheten. Men vilka sociala medier som är sista skriket från Paris och vilka som råkar vara pinsamt ute orkar jag inte bry mig om så det blir säkert några fler små fotoreportage här innan jag stänger.

Någon jubileumsfanfar finns det inte fog för, mer ett konstaterande att de här tio åren inte varit snälla mot mig på något sätt. Eller om det är jag som inte varit snäll mot dem.

Då och där

Här och nu