Förra året gjorde jag som bekant ett prisbelönt reportage från As’puddens årliga kasbah.

I år valde jag att inte sätta mig på min tvåhjuliga jeep och köra den långa riskabla sträckan västerut. Trots att människornas givmildhet i krisens svåraste stund gav mig många hjärtevärmande ShipToSoFo-moments förra året så såg jag framför mig vilka effekter ännu ett år i despotins järngrepp skulle haft på det bortglömda ghettot i Hägersten. Jag orkade inte med att se förra årets mellanmänskliga värme ersatt av internt våld, kringcirklande korrespondenthyenor och kommandoraider av Reinfelts legosoldater på de svältandes och huttrandes gråa marknadsplats. Och så hade jag fortfarande lite ont i halsen.

Istället tog jag en kort promenad i mitt eget välmående grannskap och fick en skarp påminnelse om att det bara var 110 år sedan vi på Gullmarsplan levde under samma bräckliga förhållanden som man nu gör i det isolerade landet söder om Äppelviken och Essingeöarna. När ni tittar på bilderna från Kolerakyrkogården Skanstull här nedanför – skicka en tanke till alla dem som har det svårt i Gröndal och Axelsberg.

Allt är dock inte svart: observera på sista bilden att SL nu inte bara har genomfört en välbehövlig re-design av sitt grafiska formspråk utan också kommer med den glada nyheten att vi ska få gratis kollektivtrafik! Nackdelen med gratis tunnelbana är förstås att områden som Hägerstensåsen och Örnsberg snabbt kommer att braindrainas och tömmas på alla vitala krafter då vägen till Slussen och vidare längs gröna linjen söderut inte längre blockeras av ekonomiska skäl. Jag har inget emot en asylflod av hägerstenare – vi får alla plats här – men jag tänker på de svagaste som blir kvar där i Vilda Västern. Vad ska de leva på nu när Vintervikens fruktträd snart är tömda?

P.S. Gå gärna till Livets Lotteri och ta reda på hur det skulle vara att ha fötts på en annan plats (Örnsberg finns inte med där men läs om Sudan, Moldavien och Haiti).