Tre månader senare…

Har visst inte slängt upp nåt här sen i september, så här kommer ett desto större hoprafs från förra decenniets sista kvartal: kylblåsiga stockholmsnätter, första snön i Sigtuna, jobb i Alvik, nyår i Gregersboda, syskon, syskonbarn och blandad gullmarsiana. Mest mörker som vanligt, men också enstaka ljusglimtar.
Vintereftermiddag i hoodsen

När lägenhetens väggar och/eller ensamheten trycker sig extra tätt emot mig på helgen händer det att jag tvingar mig ut på en promenad. Det finns inga människor där ute heller, men färgerna är finare.
Snö, slapphet, sexism

9/11 2016 kommer minnas som dagen då jänkarna valde en kvinnohatande rasistgubbe utan annan agenda än att jävlas med folk han känt sig förorättad av. Det var också en dag då det snöade rejält och Stockholms skyddsnät mot naturen visade sig vara helt nedmonterat. Vi har haft snö förut, vi har haft förseningar och trottoarer som det tagit tid att röja upp och sanda, men sällan har jag sett en så slapp respons. Stan gav helt enkelt upp. SL försökte inte ens ge sig ut och köra utan ställde helt sonika in… Läs mer
Alla vill bo på hatade Gullmarsplan

Det är en sak jag undrar över. Jag bor några meter från en plats som det är svårt att vara lokalpatriot inför när den beskrivs såhär i lokalpressen: Samtidigt är 95% av den adresserade post jag får reklamblad från mäklare som säger att bostäder i mitt område är enormt eftertraktade: Jag får det inte att gå ihop, men jag bor väl kvar här tills nån river skiten och anlägger en idyllisk toscansk vingård eller vad det nu är alla vill att Gullmars ska vara.
För kallt för proffskameran

Ganska precis halvvägs ut på en mils promenad i minus 11 avled slutaren i min Nikon D750. Det fina solnedgångsljuset fick förbli ofotograferat idag.
Det finns nätter då Hammarby Sjöstad…

… känner sig lite extra emo och gothar ner sig i regndimma och nordengelsk industrilandskapsdress. Såna nätter kan till och med jag gilla Hammarby Sjöstad en liten aning.
Ok, ibland händer det något även på Gullmarsplan

Att en man skjutits i båda benen som någon form av vedergällning är inte så roligt. Undrar om polismannen i DN-artikeln tyckte det, eller om den lilla ordvitsen var omedveten?
Svettiga dagar

Igår fick jag chansen att öva porträttfoto när en kompis ville ha ett par headshots. Rolig session i det disiga dagsljuset, men ska jag bli nöjd med porträtt behöver jag nog köpa ett par blixtar med styrning och ett paraply – vilken jävla materialsport det här med foto är! Stan är annars på sitt mest kontinentala humör, varmt och fuktigt och i varje gathörn gnälls på SL och stans ölpriser på italienska och tyska, åtminstone mer än under lågsäsong. Använder både systemkameran (ovan) och nya mobilen (nedan) parallellt nu, jättenöjd med Nokia… Läs mer
Jodu, Copyriot, det ska jag förklara!

Suveräne nutidshistorikern/teknikkulturfilosofen Rasmus Fleischer sticker som vanligt vassa pinnar i vår samtids förhållande till privat och offentligt, i sitt senaste inlägg mer specifikt om hur namnrättigheter säljs, köps och skänks i gåva. Globen heter officiellt Ericsson Globe Arena och nya Stockholmsarenan kommer från och med sin försenade invigning heta Tele2 Arena. Fleischers fråga är enkelt formulerad: ”Varför byter inte Gullmarsplan namn till Telefonplan?” Varför inte? Jo sörru, doktorn, det ska jag svara på. Om jag skulle pensionera min gamla domän gullmars.se och istället köpa loss tele.se eller telefon.se så är risken överhängande… Läs mer
Well, yuo haven’t, have yuo?

Ok, kanske inte den skarpaste copyn, men har ni så mycket bättre lappar där ni bor då, kanske? Till affischörens försvar kan jag också tillägga att skylten bakom lappen har budskapet ”Låt gatorna vara rena och fimpfria – på väg mot ett Stockholm i världsklass”. När jag gick förbi samma skylt (utan ormlapp) på väg hem från jobbet såg sprutnarkomanerna på busshållplatsbänken ut att vara helt skakade av rörelse inför stadens vackra vision. Undrar förresten om den växande orm-i-plastpåse-populationen är orsaken till att den lokala pygmétröglorimarknaden verkar ha dött ut?
Dagens kränkande reklam

I år går det som bekant inte så jättejättebra för det lilla lokala fotbollslaget här där jag bor. Om några veckor ramlar de ur Superettan och fortsätter sin resa mot gärdsgårdsserier och grusplaner. Därför hoppade jag till idag när jag såg den nya reklamkampanjen på Gullmarsplans T-bana. Klibbor med texten ”Starkaste säsongen någonsin!” – i grönt och vitt… Jag gläds verkligen åt alla Bajens bakslag, eller det är nästan en underdrift – jag lever på dem. Men är inte det här too much, too soon? Hur tänkte Berwaldhallens reklambyrå här? När kommer… Läs mer
Prett eller kolera?

Förra året gjorde jag som bekant ett prisbelönt reportage från As’puddens årliga kasbah. I år valde jag att inte sätta mig på min tvåhjuliga jeep och köra den långa riskabla sträckan västerut. Trots att människornas givmildhet i krisens svåraste stund gav mig många hjärtevärmande ShipToSoFo-moments förra året så såg jag framför mig vilka effekter ännu ett år i despotins järngrepp skulle haft på det bortglömda ghettot i Hägersten. Jag orkade inte med att se förra årets mellanmänskliga värme ersatt av internt våld, kringcirklande korrespondenthyenor och kommandoraider av Reinfelts legosoldater på de svältandes… Läs mer
Bölddagboken v25

P.S. till dagboksbild nr 2: Vill du skapa ditt eget hyllningsporträtt av svensk fotbolls godmodige mysfarbror (”Extern kritik tar jag lätt på, och intern kritik existerar inte”, ”Det är mot den bakgrunden jag hela tiden har sagt att pengarna som han fick… dom gjorde han rätt för”)? Eller vill du skapa ett altare åt någon annan folkets hjälte som du vill buga för varje gång du försoven och abstinent stapplar ut i köket för din morgonkaffe? Gullmars har förstås sakkunniga råd för dig: – Vill du avbilda en upplyst storstadshatsdespot som Lagrell… Läs mer
I’m the man

Det gick faktiskt. Nu är hon tyst och snäll när jag vill det och skriker och vrålar när jag så önskar.
Min onda tvilling

Igår på väg till jobbet stannade jag på kaffeburen i t-banan för en cortado. Kvittrande barista: Var inte du här inne alldeles nyss? Jag: Näe? Kvittrande barista: Meh, då var det din bastard brother! Jag: Ja, jag har tydligen en dubbelgångare i Hammarbyhöjden. Kvittrande barista: Det förklarar saken. Vad ville du ha? Jag: En cortado tack. Kvittrande barista: Vi har ett erbjudande, chocolate chip cookie för 10 spänn? Jag: Nej, tack, bara kaffet. Kvittrande barista: Du också??
Okulärapokalyptisk eklips

Öronen hindrade mig från att sova så jag stapplade runt hemma och kom på att om jag bara höll mig vaken lite till skulle jag kunna gå ut och förstöra ögonen också genom att titta direkt på solförmörkelsen. Kör i vind, sa min inre dr House, alltid glad över självexperimenterande.
Åå! Åå-åå! istället för champagne, alsolsprit!

Sen annandag jul är jag invaderad. Det började som extern otit, alltså hörselgångsinflammation eller ”simmaröra”, och satte sig snabbt på hela ytterörat. Efter ett dygn var halva huvet svullet. Smärtan dunkar till så att jag börjar längta efter den relativa njutningen efter mitt dubbelpipiga benbrott för några år sen. Några timmar senare känner jag mig helt döv men frisk, och börjar fundera på om jag inte skulle cykla några mil på trainern ändå, och pang, så smäller det till igen. Örondroppar och spritomslag hjälper ingenting, och högdoscocktailen av två olika antibiotika är… Läs mer
Prioriteringar

Den här köksrenoveringsgrejen har startat en tankebana som jag inte riktigt vill följa hela vägen: finns det andra utgångspunkter för hur man har det hemma än hur många cyklar man har?
Vinterlajv

Jag är med i ett lajv som utspelar sig i skiftet mellan den senaste istiden och yngre stenåldern. Jag spelar en utstött överårig neandertalare som hankar sig fram i klanbebyggelsens södra utkanter. Jag har glömt hur ett varmt mål mat känns i kroppen då min diet nu består av frukt och nötter (och någon enstaka 7eleven-sallad). Min energinivå ligger därför på minimum då jag släpar mig i minusgrader till mitt dagliga slit i stenbrottet. (Tur att nån hunnit uppfinna hjulet i den här parallella verkligheten, hade säkert varit ännu segare att cykelpendla… Läs mer
Derby i grannkåken

Lugn och skön kväll i hooden. 13850 personer på tunnelbanevagnen jag åkte i från jobbet, lika många poliser som väntade vid globen och solklar seger i skrattmatchen mot Östermalms ishockeyförening.
15 grader och regn = hemma

Ryanair fick förtroendet att bära hem mig. Det gick ju fint till slut, efter ett par timmars försening, oannonserat gatebyte och ett misslyckat landningsförsök.
Gullmarsplan tråkigast

Jag är kanske lite efter som inte sett den här nyheten förrän idag, men så bor jag också på stans tråkigaste plats och kan väl inte förväntas ligga i framkant när det gäller mediabevakningen. Gullmars är mer bauhaus och funkis än can-can och standup comedy, det vill jag inte förneka. Men jag tror att Metro skulle få ett lite annat resultat om de frågade oss som bor omkring torget. Vi skulle kanske svara att det skulle kunna bli ett riktigt schysst torg om man bara kunde bli av med ”spritrondellen”, alltså möjligheten för… Läs mer
Stockholm har blivit kallt

Ibland måste man lämna sitt gamla ”Gummarsplan” och känna på temperaturen inne i stan.
Hinner man till kanarieöarna på en helg?

Kom just hem från en solotur runt sjön Flaten. Det var jobbigare än jag väntat mig. Det relativa mildvädret i morse lurade mig så jag var inte klädd för snö och is uppifrån. Bara bomullskeps under hjälmen var ett monumentalt feltänk. När man pratar om turer som stärker pannbenet menar man nog inte att skallen ska frysa till ett torskblock under en blöt keps? På stigen runt Flaten hade jag gärna haft lite bättre däck än 35mm city-dubbat, särskilt när det började skymma. Ett två decimeter brett upptrampat spår med halvmeterdjup kramsnö… Läs mer
Idéer för framtiden

…har jag som vanligt inga. Men om jag tvingas komma fram med två världsförbättringar så vore det att 1) återinföra trådbussar. Gullmarsplan är inte längre en såhär fräckt naiv och optimistisk plats: 2) ta reda på vilken slags ”pussy” påven gillar och genomföra Sarah Silvermans plan:
Tattersall finns äntligen!

En ny viktig kulturtidskrift är född. Överst hemma i tidningshögen med Believer, Offside, Humanisten, Kadens och Filter ligger första numret av Tattersall. En tung och vacker trådbunden blaska med en giftig groda på framsidan och logga i mattsvart sammet. Tattersall handlar om allt som är AIK men inte är just precis nu. Ett långsamt komplement till alla ständigt uppdaterade hemsidor, bloggar och ryktesfora. Den handlar om historia, identitet, upplevelser och om svartgul styrka. ”AIK är en kvalitet, en innersta fiber i tillvaron, ett element. Men inte överallt, eller i allting. Om du frågar… Läs mer
Dagens ”Silver Lining”

Ok, jag har lite ont. Armbågen knastrar och knakar, ena benet är skrapat från vaden till höften och det andra svårt att böja pga ett stort bubbligt hematom. Men – det är i såna här lägen man får frambesvärja den inre optimisten inom sig! Jag gör ett försök: Jag sommarvurpar en gång om året* (vintervurporna är fler men med mjukare landningar). I år kom jag lindrigt undan. Jag hade bara två mil hem när det hände och hade precis kommit över 75 mil för juli. (Målet var iofs 100 men 75 är… Läs mer
Rehab? I won’t go, go, go.

Tyvärr gör knähelvetet fortfarande lite för ont för att jag ska våga ge mig iväg på min tänkta långtouring riktigt ännu. Vila är för tråkigt så istället försöker jag variera cyklingen för att chocka knäets mjukdelar till lydnad. Det var svettigt och gott om muterade jätteinsekter i Sicklaskiftet idag men växlarna på storhjulingen funkade åtminstone bra mycket bättre nu efter bypassoperationen. Skönt att slippa tänka på att undvika vissa växlar när man tragglar sig över vassa stenar och stora rötter i uppförsbacke. Nu saknar jag bara två saker för att klara av… Läs mer
Luma GP 2009

Mina foton från Luma GP 2013 finns här! Luma GP idag på nationaldagen bjöd inte på samma fina väder som förra året. Däremot en oväntad herrelit-segrare i Alexander Gingsjö, som tydligen bara kört några tempolopp tidigare. Han krossade CK Valhalls hemmaåkare och de jagande vallentunacyklisterna genom att solorycka mitt i loppet och sedan öka avståndet under de sista varven. Knäppte lite bilder där jag stod och huttrade:
Inget releaseparty för nya Plattan…

I DN idag utnämns Mariatorget till ”det nya Plattan”, ett par år efter det att Gullmarsplan fick samma utmärkelse i stockholmspressen. Det är med varm hand vi gullmarsianer lämnar vandringspokalen vidare, ser våra bostadsrättspriser skjuta i höjden igen och skrattar hela vägen till banken (eller bankerna, vi har ju två: Swedbank på hörnet och Pantbanken, den senare dock ofta stängd pga yxrån).