En ny viktig kulturtidskrift är född. Överst hemma i tidningshögen med Believer, Offside, Humanisten, Kadens och Filter ligger första numret av Tattersall. En tung och vacker trådbunden blaska med en giftig groda på framsidan och logga i mattsvart sammet.
Tattersall handlar om allt som är AIK men inte är just precis nu. Ett långsamt komplement till alla ständigt uppdaterade hemsidor, bloggar och ryktesfora. Den handlar om historia, identitet, upplevelser och om svartgul styrka.

”
AIK är en kvalitet, en innersta fiber i tillvaron, ett element. Men inte överallt, eller i allting. Om du frågar mig ”vad är samhället?” så kan jag svara med en eller två massiva doktorsavhandlingar, eller med lika många korta exempel, glimtar; Morgonen då båtvaktslistan sätts upp och medlemmarna på olika sätt går fram för att skriva upp sig, det är samhället. Eller flickan som är sist kvar på dagis, när hon ser pappas bil köra upp på parkeringsplatsen och vet att väntan är över idag också. Ett par glimtar liksom. Det låter sig inte förklaras bara i definierande termer.
Så vad är AIK?

I första numret trängs bland Lars Sundhs färgscannade biljetter, affischer och Rekordmagasin texter om att vara gnagare under andra världskriget, om Rit-Ola, Torsten Tegnér, George Best och bortamatcher, historien om Black Armys födelse och ett utdrag ur Johan ”Kettle Black” Nilssons bok om hur AIK återskapar sig efter Rikard Norling. Och inte minst en alldeles fullkomlig ledare av signaturen Master. Hans text kommer aldrig till poängen men dryper av ståplats, skumpa och hopp, och framförallt är den så framåtlutande skriven att Chuck Palahniuk skulle ramla på ansiktet om han kunnat läsa den.

Tattersall och en fika i solen

Tattersall är i den här formen förstås alldeles för påkostad för att överleva mer än ett par nummer, vilket redaktionen förstås vet om…

”
Vi ber om ursäkt för kvaliteten. Den är alldeles för bra. Vi letade efter en stencileringsapparat – och hittade en –  men ”delar av redaktionen” sniffade i sig stencileringsspriten och började flumma om gamla skolfröknar från uppväxttiden på Erik Sandbergs gata i Solna. Fotokopiatorn var sönder och Lars Sundh lät trycka rubbet i Kina. Tattersall är likförbannat ett fanzine. Ditt fanzine.

…men de skiter i det och det blir en ren svart njutning att följa deras vägar ner i sina personliga konkurser. Kanske dör tidskriften redan efter första numret och återuppstår som postpunkig mixtape, coffeetable-bok eller omistlig väggtidning på elskåpet utanför Norra.

http://www.hemmaparasunda.se/
http://www.hifdif.se/
http://potcallingthekettleblack.blogspot.com/