Sen annandag jul är jag invaderad.

Det började som extern otit, alltså hörselgångsinflammation eller ”simmaröra”, och satte sig snabbt på hela ytterörat. Efter ett dygn var halva huvet svullet. Smärtan dunkar till så att jag börjar längta efter den relativa njutningen efter mitt dubbelpipiga benbrott för några år sen. Några timmar senare känner jag mig helt döv men frisk, och börjar fundera på om jag inte skulle cykla några mil på trainern ändå, och pang, så smäller det till igen.

Örondroppar och spritomslag hjälper ingenting, och högdoscocktailen av två olika antibiotika är som att klia bakterierna lite på magen – de blir bara glada av uppmärksamheten och viftar på svansen. Nu väntar jag på odlingssvar från labbet men min osvikliga inre Dr House säger mig att det jag bär på är antingen Pseudomonas aeruginosa – en legendariskt resistent bakterie som gärna borrar sig in i skallbenet:

P. aeruginosa

…eller en ovanlig svamp vid namn Aspergillus flavus, som jublar över den bakteriefria miljö den nu fått att leka i:

A. flavus

Vem kan förresten undvika att bli imponerad över de senaste årens framsteg inom 1) mikroskopisk fotografi och 2) medicinsk information på webben? (De vetenskapliga fotona ovan är hämtade från University of Southern Californias usc.edu/hsc respektive hibigeebies.com, som marknadsför Mölnlyckes antimikroba medel.)

Mitt nyårslöfte för 2011 är att ha en roligare nyårsafton än förra året. Jourvårdcentralen är bra på många sätt, men när det gäller firande av högtider går den inte upp mot en resa till någon sydeuropeisk kulturstad, en fin middag med vänner eller en kartong kinaskott, en flaska T-röd och en skogaholmslimpa under Skansbron.

Min nyårsmiddag