Fotoblogg – nu utan kamera!

En till månad har rasat förbi, och det enda spännande som hänt under den är att jag fick min väska, förstås inklusive kamera, stulen. Så tills jag skaffat nåt rimligt begagnat för försäkringsslanten så går jag runt med min nio år gamla reserv-Nikon. Den har sett bättre dagar, gillar inte mörker lika mycket som jag och har knappar som oftast sitter fast i fel läge. Så det enda som fastnar är torftig vardagsrealism. Till och från jobb, till och från jobb, till och från…

Ny del av kartan upplåst

Rädda Barnen som jag jobbar på har flyttat i helgen. Som IT-tomte slapp jag bära möbler och kartonger men hjälpte istället till att få upp den nya servermiljön och se till att alla system (både de jag byggt och alla andra) rullade snällt på måndagmorgonen. Hann förstås också med att ta några första bilder på Alviks Strand, där jag kommer sitta från och med nu. Bloggen kommer alltså knappast bjuda på några fler bilder från gamla Sumpan nu alltså, kanske desto fler av Fredhäll och diverse Essingeöar.  

Den mörkaste årstiden

Det fastnar inte mycket dagsljus på mina minneskort under de här kämpiga veckorna i november och december. Men desto fler LED-slingor och bromsljus.

Längtan efter det postapokalyptiska landskapet

Mitt landskap? Nu är det betong, stress, lera och gubbkiss, men jäklar vad vackert det kommer bli några hundra år efter apokalypsen. Med sina bergknallar, konkursade skrytbyggen och redan nu illa underhållen räls. Med ruinerna efter globen och skanskvarn, de övervuxna brofästena och dimman som hänger över det som finns kvar av Södermalm. Och med Årstaviken som ett lummigt Mississippi hela ruinlandskapet kan spegla sig i.