GULLMARS.SE

Tio hårda

WordPress berättar för mig att det är tio år sen jag slängde upp mitt första inlägg på den här gamla rötna bloggen, som då var en tyck- och cykelreseblogg och nu är en trött bilutflyktsfotosida. Ibland har det varit några tusen personer per dag som kollat in om jag plåtat nåt kul, vanligare kanske 50 besökare eller så, och nu 2018 har det varit ytterst nära dagar helt utan klick.

Vågen av personliga bloggar hade i och för sig ebbat ut redan 2008 när jag startade gullmars.se och nu är bloggmediet mest till för att ge en klen, raspig röst åt före detta ankdammsankor som med rätta sparkats ut ur offentligheten. Men vilka sociala medier som är sista skriket från Paris och vilka som råkar vara pinsamt ute orkar jag inte bry mig om så det blir säkert några fler små fotoreportage här innan jag stänger.

Någon jubileumsfanfar finns det inte fog för, mer ett konstaterande att de här tio åren inte varit snälla mot mig på något sätt. Eller om det är jag som inte varit snäll mot dem.

I Roslagens svettiga famn

En fin heldag i Älmsta bjöd på varma återseenden, lite för mycket sol och en tillräckligt stor portion glass för att ställa in även Beach ’19 – ’23.

 

Titanics orkester hackar

Så flöt även april obemärkt ner i dåtidens oändliga ravin. Några utflykter, en trevande vår, eremitliv. Avslutade månaden med att köpa min första bil. Eftersom praktiska elbilar fortfarande är förbehållna direktörsklassen fick jag köpa en fossileldad, vilket 2018 känns som att leda Titanics orkester i sin sista låt på det lutande förstaklassdäcket och sen börja hacka flisor ur skrovet med dirigentpinnen. Det blev hur som helst en tre år gammal terrängkombi av märke SEAT, som i botten är en Golf. En perfekt mix av tysk miljömoral och katalansk känsla för vilt strejkande alltså. Skönt att i alla fall ha livets sämsta affär bakom sig, från och med nu kommer alla köp kännas billiga.

 

Och mars kom och gick

Ispromenerande, soffporträtt, småsnorisar och slumpskott från förarsätet – ett osorterat bildspel från en månad av mental istid men också föredömligt skön yttre kyla: mars 2018.

Upplevd temperatur: lagom

När snön brakar in, vindbyarna når kuling och vädersajterna säger ”temperature: -12C, feels like: -23C” mår jag bra. Det här är vad mitt inre fjärrvärmeverk är kalibrerat för. Med två lager (piketröja, regnjacka) kan jag plötsligt promenera flera minuter utan att svettas ihjäl. Plus förstås att det är något visst med Stockholm när det minns 40-talets krigsvintrar (då smoggen bestod av gengasmoln istället för osynliga dieselpartiklar).

Ytterligare ett uppsamlingsheat

Inte mycket har hänt sen sist men några vintervardagsbilder har ändå fastnat i kameran.

Lagom lång utflykt

I stadens regniga hjärta har jag min syster och hennes familj. Att lämna folkrepubliken Gullmarsplan och åka in till Gamla Stan för fika är en alldeles lagom äventyrlig söndagstur när vädret är som det vill vara.

Kristall

Kort eftermiddagspromenad i mitt kristalliserade grannskap.

Takeaway under Årstabroarna

Fredagssnabblunch vid Årstaviken.

Vintervardag

Pulsavecka.

%d bloggare gillar detta: