GULLMARS.SE

Vadstena by night – slott och klosterkluster

vadstena_dhk2102

Vadstena Slott vid midnatt

Roadtrippade förbi Vadstena för lite kvälls- och nattfoto längs den historietunga vätterstranden. Hade tur med fotovädret och kvällsljuset. Det var fortfarande orange-brinnande ljust över sjön vid midnatt:

Jag knallade också runt lite i kvarteren runtomkring slottet och hittade bland annat järnvägsmuseet med dess gamla lokstall och vändskiva:

Det är inte ofta jag sover över i nunnekloster. Särskilt inte kloster planerade av heliga Birgitta på 1300-talet. Nu blev det så, men jag hade tyvärr otur med klosterhotellet. När jag skulle ut och plåta fick jag en flisa av den slitna rumsdörren. Under nageln på avtryckarfingret, hela vägen in till nagelbandet. Inte den skönaste känsla man kan uppleva i ett flerstjärnigt superior-rum med sjöutsikt, kan jag meddela. Bet ihop och fotade vidare under kvällen men dagen efter började fingret dunka. Hade tur och fick hjälp av en doktor längs vägen hem som utan minsta väntetid glatt rotade fram sin ”främmmande-kroppstång” och högg i för kung och fosterland. Skänninge Vårdcentral – Vadstena Klosterhotell: 1-0 alltså. Förutom min dödsfälla till rumsdörr (och receptionisten vid utcheckning vars ursäktsförsök löd ”ja, det är ju tyvärr sånt som händer”) var dock hotellet fint.

Midsommaråterblickar 2018

Snapshots från ännu en fin midsommar i det innersta av Småland

Småflyg från Skutterstad

Fjärilar var det gott om i Småland på midsommar (och en och annan öldrunknad geting):

50 grader på balkongen

skeppsholmen_dhk0687

Gamla Stan & fd Slussen

Min semester har precis startat men sommaren känns redan fullvuxen. Slutet av maj och början av juni har bjussat på sol, svett, dopp, tragedi (what else is new) och gatufoto mot het asfalt:

 

40+

I helgen som gick har jag inte bara sett fotboll på tv utan också tagit en tur till Länna köpcentrum för att köpa ny dammsugare och – sist men inte minst – unnat bilen ett automattvättprogram med extra premiumvax. Så till mobben av klubbhängande mediemillenials vill jag bara säga: kom för fa-an inte och säg att vi 40-plussare inte också kan ha pirrigt kittlande liv.

Tio hårda

WordPress berättar för mig att det är tio år sen jag slängde upp mitt första inlägg på den här gamla rötna bloggen, som då var en tyck- och cykelreseblogg och nu är en trött bilutflyktsfotosida. Ibland har det varit några tusen personer per dag som kollat in om jag plåtat nåt kul, vanligare kanske 50 besökare eller så, och nu 2018 har det varit ytterst nära dagar helt utan klick.

Vågen av personliga bloggar hade i och för sig ebbat ut redan 2008 när jag startade gullmars.se och nu är bloggmediet mest till för att ge en klen, raspig röst åt före detta ankdammsankor som med rätta sparkats ut ur offentligheten. Men vilka sociala medier som är sista skriket från Paris och vilka som råkar vara pinsamt ute orkar jag inte bry mig om så det blir säkert några fler små fotoreportage här innan jag stänger.

Någon jubileumsfanfar finns det inte fog för, mer ett konstaterande att de här tio åren inte varit snälla mot mig på något sätt. Eller om det är jag som inte varit snäll mot dem.

I Roslagens svettiga famn

En fin heldag i Älmsta bjöd på varma återseenden, lite för mycket sol och en tillräckligt stor portion glass för att ställa in även Beach ’19 – ’23.

 

Titanics orkester hackar

Så flöt även april obemärkt ner i dåtidens oändliga ravin. Några utflykter, en trevande vår, eremitliv. Avslutade månaden med att köpa min första bil. Eftersom praktiska elbilar fortfarande är förbehållna direktörsklassen fick jag köpa en fossileldad, vilket 2018 känns som att leda Titanics orkester i sin sista låt på det lutande förstaklassdäcket och sen börja hacka flisor ur skrovet med dirigentpinnen. Det blev hur som helst en tre år gammal terrängkombi av märke SEAT, som i botten är en Golf. En perfekt mix av tysk miljömoral och katalansk känsla för vilt strejkande alltså. Skönt att i alla fall ha livets sämsta affär bakom sig, från och med nu kommer alla köp kännas billiga.

 

Och mars kom och gick

Ispromenerande, soffporträtt, småsnorisar och slumpskott från förarsätet – ett osorterat bildspel från en månad av mental istid men också föredömligt skön yttre kyla: mars 2018.

Upplevd temperatur: lagom

När snön brakar in, vindbyarna når kuling och vädersajterna säger ”temperature: -12C, feels like: -23C” mår jag bra. Det här är vad mitt inre fjärrvärmeverk är kalibrerat för. Med två lager (piketröja, regnjacka) kan jag plötsligt promenera flera minuter utan att svettas ihjäl. Plus förstås att det är något visst med Stockholm när det minns 40-talets krigsvintrar (då smoggen bestod av gengasmoln istället för osynliga dieselpartiklar).

%d bloggare gillar detta: