På måndag är jag tillbaks på Nationalarenan i Solna för att se mitt AIK. En eventarena med flyttbart tak, barer, kiosker, svindyra parkeringsgarage, högupplöst mediakub och där Färöarnas hela befolkning plus några tusen av deras utflyttade släktingar skulle få plats. Igår var jag som motvikt och såg fotboll i den färöiska högstaligan.

Där ligger planen utsatt för havets vind och saltstänk och istället för Stone Island kommer fansen i torrdräkter från fiskebåtar och oljeriggsjobb för att heja på sina kompisar. Istället för sponsrade barer dricker man snabbt svalnande termoskaffe och det närmaste vip-loger som finns har de som betalar för sig och bilen och sitter med full kupévärme och radions live-kommentering igång på vägen ovanför planen. Ett bra tag efter att jag i mina citydumma kläder förfrusit allt och kört hem slutade matchen 2-2 och Ítróttarfelag Fuglafjørður ligger fortfarande inte sist i ligan.

Konstgräs någorlunda begripligt här

Fuglafjördur, pop. 1511

Matchen sänds förstås

Torra ultras på ståplats

Bakom stinsen, en tappad cykelhjälm

Färöiska premier league

Hamnen helt tom medan matchen pågår

Utsikten från läktaren är helt ok

Supporterpolisen är på plats

Andra fullstora fotbollsplaner jag åkt förbi:

Sørvágur

Klaksvik

Eiði (tror jag?)