Väntan på Ögonblicket

50 128 personer längtade efter, väntade på, manade fram Ögonblicket då hela arenan skulle få resa sig i guldjubel. Ögonblicket dök inte upp, trots massor av chanser. På slutet var det nästan skönt att se matchen genom en vidvinkellins strax under arenataket. Nu får det bli ett för gnaget klassiskt bortaavgörande istället.
Inte bara en fotbollshelg

Har knäppt lite annat än fotboll, en liten biltur gav bilder från Gamla Uppsala, Alsike, Skokloster och framförallt en liten spontan porträttserie på Iva, som hunnit doktorera och få pris men uppenbarligen inte haft tid att åldras en dag sen vi sågs senast för snart sju år sen.
Gott slut

I djupt vintermörker och stadigt ökande undergångsstämning skickar vi 2015 till det vansinnigas och absurdas arkiv. Hoppas på en oftare uppdaterad, ljusare och mer positiv bildblogg under 2016.
AIK-provsittning på Dödsstjärnan

Ja ja, man ska nog kunna känna sig hemma här också, om inte förr så när de fåniga gardinerna rivits ner, väggarna mättats med frustration och betongen fläckats av plastmuggsöl, sneakerlera och motståndarblod i trettio år eller så. Fler bilder från dagens besök på Friends finns på min picasa.
Solna stad gör det svårt att vara lokalpatriot

Promenerade igår från jobbet i traditionellt röda Sumpan till det traditionellt blåa, numera urlakat gråa, Solna. Min gamla hemkommun har de senaste åren blivit de korporativistiskt avreglerade skumraskaffärernas hemkommun. En patetisk håla där gränserna mellan tjänstemannaförvaltning, politiska uppdrag och företagsledningar suddats ut, där enskilda pampar skor sig och bygger minnesmärken över sig själva, där den kommunala servicen minimerats och inflyttade företag ses som viktigare än invånarna. En farsartad stad där de i kommunledningen som inte tagit ”time-out” i väntan på muträttegångar sitter under sina skrivbord och gömmer sig (och sina undangömda skattemedel)… Läs mer