Solen kom till Lofoten idag! Det fanns bara en sak att göra – dra till beachen.

Upptäckte att strandskator är ena nervösa pipiga jävlar, att det kan se lockande ut med ett korallgrönt havsdopp men att de få som badade gjorde det mest för sporten och att den som byggde den här stranden hade lite otur när hen tänkte. Berget som ligger bakom playan ser i och för sig snyggt ut, men det fångar upp all fuktig luft som blåser in från Atlanten och skapar ett lokalt moln som blockerar solen, hur vackert vädret än är runt omkring.

Stannade för tredje gången i Reine, den här gången för lunch. God gräddig fisksuppe och en Nordlands pils. Såg för första gången en och annan representant för lokalbefolkningen.

Som follow-up till gårdagens post gjorde jag en liten valundersökning. Tre av tre norska pensionärer uppskattar valstek. Två av tre norska pensionärer tycker att det smakar lite som älgkött, fast med konsistensen av ett väldigt hårdkokt ägg. Två av två säsongsarbetande ungdomar står helst över.

Dagens höjdpunkt var en liten gutt på kanske fem år med stödhjul på cykeln som körde varv efter varv runt kiosken i Reine. Han hade förstått att man skulle plinga för att få folk att flytta på sig, men det som gjorde honom till en sån sketch var att han aldrig svängde undan själv utan siktade på alla gående, plingade i sista stund och njöt av att se dem kasta sig ur vägen. Oinskränkt makt korrumperar även de minsta, som lord Acton sa.

Imorgon funderar jag på att tvinga ut mitt oinskränkta fläsk på topptur. Utsikten från Reinebringen ska vara något alldeles extra, och de streckgubbar jag kunde urskilja från havsnivån såg nöjda ut.

Men det finns ett par andra lockande alternativ i området:

En får se, en får se.