I valsprängarnas land
När jag cyklade förbi fiskeorten Reine för fjärde gången på två dagar (det finns ju bara en väg så den tar man) tittade jag lite närmare på alla fina gamla fiskebåtar som puttrar omkring eller ligger för ankar. Säkert hälften av dem hade valharpun i fronten.
Googlade förstås och det visar sig att en inofficiell siffra är att nästan en tredjedel av ortens inkomster kommer från den för de infödda fullt normala aktiviteten att åka omkring på havet och skjuta vikvalar med en harpun som innehåller en sprängladdning, vilken exploderar innanför späcket så att valen antingen dör av chocken eller åtminstone blir lättare att jaga med hakar och rep.
Nu är ju norrmän i gemen inte så frälsta i valkött att de käkar det hela tiden (åtminstone sedan förra sekelskiftet nån gång), så för att bli av med den fångade kvoten på dryga tusen vikvalar måste man antingen smygexportera till Japan eller smyga in köttet i blandrätter. Skälet till att Norge i internationella sammanhang fortsätter kämpa för sin rätt att spränga valar inifrån är alltså en blandning av nationell stolthet och viljan att rädda arbetstillfällen inom en mycket liten näring som dock har mycket stor del av ekonomin i vissa små orter.
Nu är ju turistnäringen fortfarande på uppåtgående här uppe, och överallt ser man fiskeskjul som håller på att byggas om till hyrstugor, men sommaren är löjligt kort och priserna svindyra så valsprängningen lär nog fortsätta. De som forskar på valbestånd (lustigt nog främst norrmän och japaner…) säger att vikvalsbeståndet är stabilt, men visst är det en lite konstig nationell kamp att föra?
En roligare grej var att jag uppåt Flakstad fick syn på min första havsörn. Den lyfte från en klippa och steg tyvärr så fort att jag inte hann byta objektiv förrän den var på 10000 meters höjd eller så. Men medan jag fipplade med kameran hann jag se att den säkert hade ett vingspann på ett par meter. Grym jågel.
Här kommer lite annat skräp från dagens tur, som för övrigt var den kallaste hittills (nordlig vind, 8 grader och fuktiga moln som hoppade fram precis framför cykeln så fort jag kom upp några meter från havsytan):
GULLMARS.SE 
Fina bilder och geniala bildtexter. Gillade särskilt studien i maskulint kontra feminint – Hey, ladies! Vad gör förresten lokalbefolkningen, knappt en enda av dem syns ju till i bilderna. Är de ute på havet eller sitter de och trycker i stugorna?
Tack!
För att vara bosatta ute i kanten av atlanten verkar lofotborna (de som inte är ute och fiskar eller inne och servar turister) vara löjligt väderkänsliga, så jag har faktiskt knappt sett till någon lokalbefolkning. Bara turister med ryggsäckar och systemkameror överallt. Men å andra sidan bor det enligt norska wikipedia bara 18 personer per kvadratkilometer här och jag har inte varit i någon av centralorterna, så det kanske krävs lite tur för att få syn på en lokalbo?
Idag sprinklar solen fram för första gången så på dagens tur till playan på västkusten kanske jag hittar lite människor att fånga på bild. Annars får jag harpunera dem med små sprängladdningar och släpa dem till en bra porträttplats.