Räddad av ett regn

Vistelsen på Lofoten slutar som den började, i regnblöta kläder. Nu var det nog tur för mig att regnet kom tillbaks medan jag var ute och cyklade, eftersom jag var på väg till ett lagom högt berg som på någon fjällnördsida beskrivits som ”krävande men givande”. Risken för att jag skulle fått ge upp och/eller halkat och fått åka hem med skam och/eller i gips hade nog varit lika överhängande som utsiktssidan av bergstoppen med sin lodräta bergvägg ner mot Reinefjorden. Det får bli topptur nästa år istället.

En av få saker med Lofoten jag inte kommer sakna är den ständigt uppblossande kakafonin av trutvrål utanför fönstret. Ungefär varannan minut får en trut frispel och skriker ”jag ser en fisk!” eller nåt annat provokativt vilket triggar ett par hundra andra. De flyger lite fram och tillbaks och ger ifrån sig sitt favoritskrik, och så lugnar de ner sig och håller käften ett litet tag, tills nån skriker ”det här är min plats!” och så kaos igen.

Lite kul är ändå den enorma variationen i trutbröl. En låter precis som en nyfödd bebis som skriker så den knappt får luft, en annan som en skånsk hes röktant som skrattar i Ring P1, en tredje skriker tonsäkert signaturen till Vi i femman. Och vem kan glömma favoritläten som marskatt-utanför-balkong eller rullväska-med-gnisslande-hjul? Alla dessa variationer, plus de klassiska måsskriken, allt på ett tak. Nu för bara 600 kr/natt! Norska, that is.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: