Så har jag hittat ännu en plats där jag vill bo när jag blir stor. 49000 människor, 70000 får (med klart tveksamma trafikkunskaper), inga träd, och ett klimat som skiftar årstid var tionde minut.Från sol och lugn till storm och hagel, och så tillbaks igen. Atlantens ombytliga humör styr inte bara det karga landskapet, utan också hur man mår och vad man gör. För 100 år sedan förstår man att det här var en tuff plats att överleva på, men med bil, bredband, bra isolering känns det som att Färöarna åtminstone borde ha fler invånare än lilla Borlänge.

Här smakprov på vad jag sett under veckans första dagar, Tórshavn med omnejd, Gjógv, Eiði mm. Jättealbum med alla bilder här. Klicka för bildspel:

Typisk färövy

Tórshavns lilla fyr

Atlanten

Kulturbaren Sirkus, Tórshavn

Hamnkåkar

Genomsnittlig invånare

Hamnen

Kúrdal

Kaldbak

Nólsoy

19 m/s

Torshamnsfönster

Inte mitt val – Emilias i Tórshavn

Mitt val – brunch på Brasserie Hvonn

Skuggan av ett gjutjärn

Ciao

Vy mot Streymnes

Funningur uppifrån passet

Tórshavn by night

Hård bagge

Blåst

Hård kuling

Man vet att det blåser när vattenfall går uppåt

Konstkonsument

Brott

Högsta vägen

Fårfaran är konstant

Tränar inför sommarens roddtävlingar

Behov av torra herrkläder?

Tunnlar under hav och genom berg

Gjógv, lätt att uttala

Vindsäkrade pallar

Kan det vara det udda fornnordiska språket som bromsar nyinflyttning, är det (som många öriken) en lite sluten community, eller har öborna någon mörk hemlighet som jag inte upptäckt ännu? Kanske är jag för positivt inställd – i så fall skyller jag på stämningen som infann sig på flyget hit när det visade sig att tvåtimmarsrutten från Köpenhamn inte bara bjöd på sköna skinnsäten och mer personal än resenärer utan också… gratis mat och sprit. Vilken inbjudande nostalgi! Tyvärr ska lilla Atlantic tydligen träda ur det glada 70-talet och bli ett tråkigt modernt flygbolag nu i september. Färöingar – gör uppror!