Satt med en islatte på centralen idag och såg ett knepigt mobilselfieförsök vid bordet bredvid. Jag såg en chans att uppfylla min plikt som nollåtta och vara hjälpsam mot ett par vilsna turister så jag erbjöd mig att knäppa och maila en bild. Först efteråt insåg jag att ”turisten” inte bara är solnait utan också min gamla musiklärare från mellanstadiet. Sorgligt nog är de trevande trumkompen jag lade till the Pogues som en kommunal kassettbandspelare distade fram i hans klassrum för 30 år sen de tightaste jag satt.