SF på SF i gamla goda Råsunda

9 oktober 2017

Tog en efterjobbetbio i (mitt) gamla Råsunda. Mörker, dimma och hällregn passade fint att komma ut i efter tre timmar av Blade Runner 2049. Filmen var överraskande bra, om än lite för tillbakablinkande till, och mindre visionär än, ursprungsrullen från -82.

bladezimmer

Min vision från i somras av Hans Zimmers brölande filmmusik till Blade Runner


Varje idyll har sina knepiga sidor

10 juli 2017

Igår kväll gick signalen till alla med licens i Tórshavn – grind! Under miljoner år har familjer av vandrande grindvalar under någon sommardag stannat till i Färöarnas bukter och naturliga hamnar. I över tusen år har de relativt isolerade färingarna dragit nytta av det och slaktat så många valar de sett sig ha behov av för året (normalt ca 800 per år*). Alla som kan ställer upp och tar del i jakten i små båtar och köttet delas sen upp till alla som vill ha.

_DHK2772

Grindvalar ringas in av småbåtar

I internationella medier och av djurskyddsorganisationer har praktiken kritiserats som rituell, omänsklig och vidrig. Så är det här ett brutalt och blodigt massmord på havets mest sociala och intelligenta varelser? Eller en småskalig, icke-kommersiell, ekologiskt hållbar och socialistiskt (av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov) organiserad jakt som utförs istället för att frakta kor och grisar över havet eller införa köttproduktion i industriell skala? Ja, kanske är det… båda delarna.

_DHK2826

Regionens kontrollant dokumenterar fångsten

Både matvanor och etik ändras över tid – förhoppningsvis mot att vi helt slutar äta däggdjur. Som vegetarian hoppas jag verkligen att grindadrápen ska upphöra och att valarna ska få leva i fred från oss. Jämfört med all annan köttproduktion ser jag dock inte Färöarnas valjakt som något av de värsta brotten i människans förhållande till djur och natur. Slakten ser förstås brutal ut då den inte sker i slutna fabriker utan ofta i små vikar vars vatten färgas rött av blod, men jämfört med mycket av vad som sker på fastlandet har jag svårt att bli mer upprörd av grind än av den svenska älgjakten.

*) Det uppskattas finnas ca 800 000 grindvalar, varav ungefär 100 000 årligen passerar Färöarna. Landet har ungefär 50 000 invånare. Det finns massor att läsa om grindadráp, från landets officiella hållning till de hårdaste kritikerna eller något som mer liknar min syn.

Alla mina foton från Färöarna-turen 2017 finns här.


Körning genom molnen

9 juli 2017

Himlen sprack upp vid halv elva igår kväll och jag fick för mig att köra upp till NATO:s gamla radaranläggning på en bergstopp ovanför Mjørkadalur (”dimmiga dalen”) för att se om jag kunde få en glimt av solnedgången där uppifrån. Men redan på hundra meters höjd drev molnen förbi så tätt att jag ofta bara hade några meters sikt. Högre upp, inuti ett regnmoln i skymningen, genom djupa pölar och med vandrande får och ett stup på vägens utsida körde jag inte så kaxigt. Vid midnatt när jag var tillbaks nära Tórshavn och stod och plåtade kom först två nyblivna 18-åringar och sen hela deras fest springande i duggregnet och ville att jag skulle ta showiga bilder på dem. Vilken nytta vore en bil utan blixt och softbox i bakluckan?


Öarna ger inget gratis

8 juli 2017

En av mina tipsare och guider här på Färöarna sa att det är fantastiskt här, men att öarna inte ger en någonting gratis. Jag förstod litegrann vad han menade, det är långa avstånd, vädret kan svänga fort och det finns inga vägar till de allra vackraste platserna. Nu, efter ett par dagars intensivt regnande och en rejäl gubbfeberförkylning förstår jag ännu mer. Men fint är det.


Efter monsunen

11 juni 2017

På jakt efter kvällsljuset mellan kvällens alla skyfall.


Stänk och flikar

29 augusti 2016

Sista semesterveckans sista dagar, innan skyfallet kom och den torterande vardagslunken tuggade igång. Systerdotters skratt i badbalja, laxpudding vid Årstafloden, fyra timmar på Lyran som kändes som en, mitt livs sämsta affär och ett livlöst derby:


%d bloggare gillar detta: