Vidvinkel är kul, men det tar lite tid att få grepp om IMAX-estetiken. När jag vaknade och solen sparkade mig i ansiktet bestämde jag mig för att ta ut det nya objektivet på en cykeltur för att vi skulle lära känna varandra.

Ett trist sammanträffande inom cyklingen är att det alltid är sista milen på turen som är jobbigast och tyngst. Kunde det inte få vara tvärtom nån endaste gång? Idag var det en seg sista mil. Efter en tur till Nynäshamn via Sorunda envisades jag med att inte stanna och fylla på vatten eftersom det bara var ett par mil kvar hem.

GPS:en passade som vanligt på att leda mig genom Berga skjutfält. Blev myndigt stoppad av en generalmajor i vit SUV (jeep och terrängfordon duger visst inte längre) som påpekade att cykel minsann är ett fordon, och att det var vid vite förbjudet att framföra just fordon på den för rikets säkerhet så vitala grusvägen.

Men hem till stugan kom jag till slut. Nästan tolv mil blev det vilket känns som ett ok första distanspass på nästan ett år. Imorgon hoppas jag vakna tidigt så jag kan klämma ett varv på havsbadstempot före frukost.

Såhär såg dagens rutt ut:

Och här är lite av vad jag och min nya kompis 10-24mm såg och kunde diskutera längs vägen: