Mallåkra Grand Prix – dag 1-2

Nån borde skriva en avhandling om min hjärnas totala oförmåga att ta in erfarenheter kring att strunta i solskyddsfaktor. Så förbannat komplicerat är det ju inte att räkna ut att man kommer att bränna sig den här gången också eftersom man gjort det alla andra gånger då man tänkt exakt samma tankegång: ”visst, men jag har ju hud som brukar bli brun, och jag kommer ju inte vara i solen så mycket idag, det är ju dessutom disigt så den tar säkert inte så mycket”. Well hursomhelst…

Igår var en typisk komma på plats-dag. Tog buss 21 från flygplatsen till hotellet med min cykelväska. Just det, stoppa pressarna!!! Ryanair har ändrat en avgift till förmån för resenären!!! De har ändrat tillbaks viktgränsen för cykelväskor från 20 kg till 30, så jag packade allt jag hade med mig tillsammans med cykeln. Det var tufft med en väska på 29 kilo i hettan men hellre ett rejält kolli än flera små.

Jag monterade hojen i stekande sol på balkongen och kravlade sen ner till stranden för att ta några svenniga ”åh, medelhavet!”-bilder.

Att äta ensam på restaurang är nåt jag försöker lära mig men hittills har jag svårt att se charmen. Min erfarenhet av att inte äta alls är att det är om möjligt ännu tråkigare, så jag beställde grillad sjötunga och patatas på en restaurang jag till slut lyckades välja (inte för skrikig skylt men ändå såpass stort typsnitt att det går att läsa från gatan – några kriterier måste man ju ha).

När jag lyfte på fiskens förkolnade skinn blev jag Horatio i CSI och trots att det var skelettbitar precis överallt kunde jag till slut hitta tillräckligt med kött för att fastställa dödsorsaken: mordbrand.

Mest spännande under middagen var annars att de tre baltbrudarna som lekte Sex and the City vid bordet bredvid tog en bokstavlig springnota från sina paraplydrinkar. Precis när jag tagit in min andra pilsner satte en amerikänsk kvinna igång och wailade jazz- och soulstandards på full volym på grannbaren. Fan vet vad hon gjorde på en mallissylta, hon sjöng bra nog för åtminstone en medelstor Las Vegas-show eller ett kryssningsfartyg av lyxigare märke. Tyvärr är jag inte målgruppen för Love Boat-crooning så till tonerna av en svulstig version av ”New York, New York” gick jag hem och slaggade.

Idag blev det bara sex mil på vägarna, orkade inte gå upp när klockan ringde. När jag drog iväg längs kusten var det 30 grader och trots att jag tog det lugnt i backarna var det svårt att hålla vätskebalansen i schack.

Tog sikte på öns sydspets men vände vid Cala Pi, rullade sen tillbaks upp till yachthamnen i sydvästra Palma där jag vände igen (när cykelbanan symboliskt nog slutade i en fin rondell) och tog mig hem.

Lite oroväckande är att (varning för cykelnördska utfärdas härmed) returfjädern till frihjulsklackarna verkar ha gått av i mitt Fulcrum 5-bakhjul. Jag märkte i en utförsbacke att det vanligtvis tickande navet nu var knäpptyst även i 65 km/h. Jag svängde förbi en välsorterad cykelbutik i S’Arenal för en diagnos. Mekanikern konstaterade att ”ah, hmm, sí, yes but wheel still works, no?”. Jag hoppas att hjulet håller men imorgon får jag nog hålla mig till mer trafikerade vägar så att jag kan lifta hem om drivningen havererar.

Planen för mañana är samma som misslyckades idag: gå upp före sju, när det fortfarande är 25 grader, snabb carboloadingfrukost och sen distanspass. Efter det lång och skön siesta och framåt eftermiddagen en andra frukost och sen…

Ja, vad hittar man på som blyg cykelsolist i ett turistparadis? Jag är liksom inte konstruerad för att spontansocialisera med okända solbrända svennebananer från halva Europa… Bada ska jag göra förstås, och kolla in Palma stad. Och gå till den ultraengelska puben i kvarteret och kolla Premier League nån kväll. Kanske nåt museum eller två, och bara sitta vid havet och glo. Det blir nog bra så.

Hotellet är förresten ok, men sin tredje stjärna har de nog ritat till själva på den officiella skylten mot gatan. Duschen funkar sådär, låset på rummet kärvar och som förväntat är WiFi-täckningen på rummet obefintlig, så fler dagboksanteckningar kommer när jag orkar sätta mig i foajén nästa gång…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: