Veckans stabila väder med över 20 grader på dagarna har en nackdel: de libanesisk-syrianska myggorna har vaknat till liv.

De är lika envisa som våra svenska arter, men smartare och flygtekniskt betydligt skickligare. Svenska myggor brukar man kunna fånga i luften med ett snabbt nävgrepp, men de här smiter ur handen oskadda. Svenska myggor (till och med de glupska bergslagsmyggen från Svartån) brukar också nöja sig med en sittning även när de inte lyckas fylla hela bakkroppen med blod. De här kommer tillbaks gång på gång tills de är proppmätta. Men den riktigt obehagliga egenskapen är att de jagar i flock. I natt hade jag tre små flygande vargar på mig. Så fort jag tände satte de sig tysta på den mörka sänggaveln och när jag gav upp och släckte igen så spred de ut sig och gav sig med planerad precision på varsin kroppsdel.

Jag är på en delvis ockuperad ö och vid hamnar och flygplatser finns skyltar om vart flyktingar från Egypten och Libyen ska vända sig. Regionen runt östra medelhavet har lidit av konflikter så länge som vi har skriftliga källor. Statsvetare brukar nämna historiska orsaker som avskogningens effekter på erosion och ökenspridning, bristen på färskvatten, religiösa skillnader och de många förekomsterna av storslagna imperiebyggen, inklusive den västeuropeiska kolonialismen som först efter andra världskriget började vittra samman.

Jag har en enklare förklaring till hur kulturer som har gästvänlighet som grundpelare ändå ständigt hamnar i konflikt med sina grannar: sömnbrist och klåda.

Nämnde jag förresten att hotellgrannen snarkar så att väggen darrar?

P.S. Nej, det här är inte problem på Fukushima-nivå, men alla problem kan ju inte vara det, då vore vi illa ute.

Fotoinlägg från cyperntrippen finns här.