Långt från toppformen…
Förmiddagens enda solglimt
Jag bestämde mig för att göra ett försök med Tramontana-bergen, trots att formen för klättring är långt borta. Bihålorna är inte glada och skallen dunkar om jag rör mig för fort. Jag tänkte ändå att jag skulle vara duktig och hälsomedveten så jag tog pulsklockan. Skulle jag hålla mig under 180 är det väl ingen risk att bli sjukare? Till klostret i Lluc skulle jag väl åtminstone ta mig!
Strax utanför Pollenca, berg åt alla håll
Jag rullade iväg mot Pollenca, tryggt inkilad bakom en liten klunga från Birmingham med dödskallar på sina vindvästar. Tog kustvägen upp där de vände inåt landet och kroppen kändes hyfsat bra trots allt.
Den platta delen av vägen från Pollenca mot Lluc och Soller
Efter ett par mil började det gå lite uppåt – på det där läskiga sättet där vägen ser helt platt ut men hastighetsmätaren vet bättre… Den första rejäla stigningen gick bra. Det gick extremt långsamt men benen orkade även när det blev brant. Snittlutning på 5,5% låter inte mycket men när det går uppåt i 7 km och varierar mellan 2 och 10% får lungorna jobba för att släpa upp ett blobbofetto som mig.
Bakom hörnet - självplågeri
Precis när vägen började bli lite plattare fick jag stanna och prata lite trafikvett med en brun liten get som plötsligt hoppade fram framför mitt framhjul. Kom på att jag ju hade lovat mig själv att hålla koll på pulsen. Den stod på 188, med snitt på 165 och dagsmax på 194. Kanske inte enligt plan?
Trampade vidare lite försiktigt men efter nån kilometer började det regna. Jag tycker det är läskigt att köra utför i vanliga fall, men solo i bergen på regnhala vägar kändes inte ok, så jag bet i det sura äpplet och vände. Trist, särskilt som Lluc var så nära, men bergskedjan står väl kvar till nästa gång jag kommer hit…
Nästan till Lluc och småväg hem
Milen hem i stadigt regn, blåst och 8 plusgrader var inte de skönaste hittills, men ändå – så sjukt mycket bättre än den eviga vintern hemma!
Kartan blev visst lite fuktig
Nu sitter jag på hotellets poolområde i nästan alla kläder jag hade med mig, trots att solen tittat fram igen. Cykelbutiken bör ha öppnat efter siestan och jag ska lämna tillbaks öket. Varannandagscyklingen har fungerat, förkylningen har åtminstone inte blivit värre, och jag har fått i mig ungefär 30 mil mer än jag hade fått hemma på Grönland. Fint så!
Ensam vid poolen (med fem lager på överkroppen...)
Här kommunicerar man verkligen på barnens nivå
GULLMARS.SE 
Aldrig kul att vända nära toppen, men det var nog ett bra val. Måste spara lite till kullarna vid Bodensee…
/K
Ja, doktorn hemma sa ju ”vila” och jag tycker att jag följt det rådet ganska så bra! Innan vi åker ner och nosar på schwalperna ska jag försätta mig i karantän två veckor, och ha skyddsmask på planet ner…
Hemma igen från en veckas verklighetsflykt och redan uttråkad. Går in på http://www.knuff.se och kollar om någon rolig möjligen bloggat något roligt om Alcudia – och vad finner jag väl där? Ett relativt bekant ansikte. Jajamen. Skojigt! Hoppas du är nöjd med din resa.
Mvh och så / Susanne
Hej! Nöjd men inte stolt, eller vad nu Pär Nuder sa… Hade hoppats på mer av aktivt självplågeri på cykel och mindre virus i kroppen. Men några mil om dan blev det ju – och det obefintliga tempot på alla-talar-svenska-pensionärspalatset var en effektiv nedvarvningsdrog. Kom ni också ner i varv på ön? Eller hittade ni några äventyr?
Vår främsta avsikt med att resa dit var att varva ned och ha det gott; och det måste jag säga att vi lyckades väl med. PRO brukar ha den effekten på mig… Äventyr? Njae. Vi hyrde tantcykel en dag och kom lite vilse. Buss till Palma en annan. Höjdpunkten på veckan var nog bingokvällen. Jag vann 17 euro och en flaska billigt skitvin. Yeah.
Hej, jat tycker du är rätt usel pa att blogga, här har det ju inte hänt mkt de senaste veckorna!
Ska du med ut pa klub kalashnikov pa lördag, min kompis Dag spelar i ett skaband och de har spelning där da. I Stockholm, ja! I´ll be there!
Kram
ylva
”Tyvärr” är jag på krogen i Uppsala på lördag, så ingen ska för mig. Men är ni i stan några dagar till så vore det kul att ses!
Jag är verkligen usel på att blogga regelbundet. Men det beror väl på att jag mest bloggar om olika former av självplågeri – jag har helt enkelt haft det alldeles oförskämt bra sista veckorna, och inte vill väl Internet läsa om lyckligt hemliv, goda middagar och gullegullprat heller? :)
du är för söt du! internet vill väl inte läsa ngnting alls, men jag!!!! har dock lite andrahandsinformation, eller förstahands ocksa, fran den andra lyckliga sidan som jag blivit vän med pa facebook. hälsningar fran smaland, du missade en bra konsert, men vi kanske hinner ses i helgen, jag hör av mig! kram kram, y