Vilken tönt jag var när jag tyckte det var varmt att cykla igår! Idag var det varmt på riktigt! Vägarna dallrade ikapp med mina benmuskler. De två små molnen på himlen vägrade konsekvent lägga sig i vägen för solen, och eftersom jag så klart försov mig igen så blev mina timmar på vägarna dagens fyra varmaste. Åtta mil blev det, varav bara några enstaka kilometer var helt njutbara. Bakhjulet funkar fortfarande – ta i trä – men jag orkade å andra sidan inte ta i särskilt hårt idag på grund av värmen.

Någon klättring till Randa blev det inte idag heller. Jag tog på mig pulsklockan idag för att undvika såna oönskade bieffekter av värmen som… eh vahettere… plötslig död. När jag kom till byn där klättringen började tog jag en paus i skuggan, och när jag vilat ett bra tag låg pulsen på 105. Det kändes inte som ett bra tecken så jag höll mig till utförsbackar ett tag istället och tog vägen förbi Cala Pi hem.

Min bocata con calamares och en coca cola super grande på strandcaféet satt fint efteråt. Klockan är nu fem och jag har druckit åtta liter vätska idag idag men kroppen fortsätter skrika efter mer. Resorb är min bästa vän här på ön.

Eftersom jag var för trött när jag packade natten inför resan har jag haft lite begränsad tillgång till litteratur: 1) diverse utskrivna kartor och cykelturtips och 2) övningshäftet till min tyska grammatik. Karta (med gps) har jag i telefonen, vägarna kan jag redan och övningshäftet är mest frustrerande eftersom jag glömde själva grammatikboken. Att köpa något läsbart har därför varit prio, men de få böcker på engelska man hittar här är trista deckare (varav en stor mängd av svenska författare). Idag hittade jag till slut Philip Roths senaste på engelska för 50 cent på krimskrams-marknaden i Llucmajor. Det hade väl varit kul med någon mindre bittergubbig än Roth, men nu har jag åtminstone nåt att bläddra i.

Jag har nu tre cykeldagar kvar på ön, och prognosen lovar samma väder som idag: 30-32 grader och sol. Jag kommer alltså komma hem med en jämn och fin solbränna – här och där…