Kaffekulturell genusordningskris
Såg ett klipp på tuben för ett tag sen med Charlie Sheens ”bästa” sheenismer, hopklippt med bits från hans genomusla serie Two And A Half Men. Skräckslagen ser jag att världens sämsta man har en snarlik bryggare som min. Nån vecka senare kollar jag ikapp House och inser att den gode Greg har en likadan i diagnosrummets pentry.
Jag har länge tänkt skaffa en rejäl espressomaskin, men nu har jag äntligen fått ett bra svepskäl: jag måste lägga tio tusen på en helautomatisk Gaggia för att inte falla in i en miserabel och misogyn mansroll. Nice!
En helautomatisk maskin är bra om man gillar enknappsapparater och bor på kontor. Vi andra köper en malmaskin som är separerad från bryggaren.
Jag vill helst bara slippa lära mig fixa fika genom trial and error och slabba med sumpiga prylar så sällan som det går. Kanske lite konstigt med tanke på att jag bor i en cykelverkstad och gärna meckar med leriga hojar, men man kan ju inte vara konsekvent jämt. Vad gäller om man vill ha gott fika NU? (Hade baristor gett RUT-avdrag hade det varit ett alternativ.)
Baristor är avdragsgilla, bartenders också.
Jamendåså! Jag skulle gärna ha en mobil barista/cykelmek som följer mig i en servicebil (gul, med mavic-reklam). Särskilt i morse hade det suttit fint med ett par espressoshots efter Västerbron i motvinden. Men det kanske inte räknas som hushållsnära tjänst?
Utgift för resor till och från arbetet.
Smart. Kreativt. Tyvärr räcker min budget (efter avdrag) på sin höjd till en långtidsarbetslös med kaffe-rygga (http://vartnyahem.blogg.se/images/2010/coffecow_111621922.png) och verktygslåda från Rusta. Och jag skulle få dra den stackaren i en vagn efter mig. Nja, jag vet inte.
Jag tänkte föreslå en fastreare, men då blir det ju ingen utgift, och då faller ju hela avdragsidén.
Jag har slutat cykla, numera tar jag arbetslinjen till jobbet.