FRA-dags igen

I kvällens reportage på SVT av Filip Struwe (en av få SVT-journalister som visade intresse för sådana här frågor innan allting exploderade i juni) och Micke Pettersson framgick lite tydligare vad som gjorde att borgarna kände sig så tvungna att dra åt tumskruvarna på sin unga internopposition i juni. Men reportaget skrapade bara på ytan och kom inte med särskilt mycket substans varken i frågan om FRA:s verksamhet, motivet till det framstressade lagförslaget eller vilka 24-inspirerade tortyrmetoder som partipiskorna använde mot sina dissidenter.

Fortfarande är min fråga från kvällen efter riksdagsdebatten 17 juni långt ifrån besvarad: Vilka nationer/maktcentra/storföretag har isåfall redan skrivit under abonnemangsavtalet på att köpa all vår privata kommunikation i digital form?” Det enda reportrarna tycker sig ha fått ett tydligt svar på är att det inte bara handlar om demokratiska västländer utan att utbyte av rådata eller analyser sker även med diktaturer. Nu har jag inte tittat igenom allt på SVT:s eminenta FRA-sajt men hade man haft mer handfasta fakta hade de väl varit med i programmet får man förmoda.

Min fråga om det inte rentav kan handla om privata företag som FRA byteshandlar med känns mindre och mindre cynisk och mer och mer realistisk ju mer jag tänker efter. Alltmer av informationen som tidigare helt ägdes av den politiska sfären inte minst i USA har ju de senaste åtta åren hamnat i händerna på den privata sektorn. Inte bara sociala, medicinska, policyskapande funktioner utan också militära och polisiära. Självklart har under samma tid den privata sektorn stärkts också vad gäller informationshantering, analys och data mining. Och inte skulle väl FRA vara så dumma att de valde att gå via en ”främmande makt” om materialet (rådatat) man vill åt finns att köpa ute på den fria företagsmarknaden? Problemet är förstås att man betalar i en oerhört läskig sorts valuta – människors kultur-, umgänges- och konsumtionsmönster. En valuta som kan vara till direkt skada för människor och vars värde för den ”köpande” parten dessutom oftast är helt okänt för den ”säljande” parten.

Apropå reportaget har Filip Struwe tidigare visat sig vara en god it-pedagog. Därför var det lite tråkigt att man i redigeringen inte valde att offra någon minuts arkivbilder på svettiga partikorridorer för att istället ge en lite mer djupgående förklaring till uttryck som ”rådata”, ”trafikmönster” och sociogram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: