Så West Wing-skadad är jag att jag en trött fredagkväll tankade hem och tittade på Baracks acceptance speech från det demokratiska konventet på min kära 42-tummare. Något hulkande drabbades jag inte av, bara en liten inre rysning vid ordet ”Enough!” efter en upprradning av anklagelser mot Bush-årens politik. Men han är en imponerande talare, har lysande talskrivare bakom sig och är inte bara inspirerande att lyssna till för sönderkörda amerikaner utan verkar också faktiskt ha både idéer och politisk kraft. Inget nytt här. Vad som däremot triggade min inre kulturanalytiker under talet var frågan ”varför Falu Rödfärg?”

Scenografin var byggd för att göra Obama om möjligt ännu mer presidential än han blir genom sin röst och närvaro. Bakom honom en bred vägg av fönster liknande dem mot Vita Husets gräsmatta. Amerikanska flaggor mot infällda gråa betongplattor visade på styrka, beslutsamhet och (om än återhållsamt) en länk till 11 september 2001. Runt omkring är allting rött, vitt och – förstås på ett demokratiskt rally – mest sobert blått. Allt var som det brukar vara, förutom frånvaron av fallande ballonger (som på tv-rippen jag hämtade kommenteras av nån slags politikens Beavis and Butthead med ”- Cause they don’t have a ceiling to drop ‘em from. – An ecological factor too! – Yeah, you’re right, sorry ‘bout that. But I don’t know where they’d ‘ve dropped the balloons from anyhow.”)

Efter en känslosam och lagom tårdrypande presentationsvideo (där det faktiskt inte smusslades undan att han var resultatet av ett ”brief encounter” och att han bara träffade sin kenyanska pappa vid något enstaka tillfälle) går Barack fram mot center stage och tackar i ett par långa minuter för applåderna. Talarstolen har skjutit upp ur golvet mitt på ”Vita Husets gräsmatta” strax framför en rund trappa ut mot publiken – en tydlig metafor för Baracks tillgänglighet, inga murar av secret service-män eller repavspärrningar här inte. Stiligt och smart. Men så lägger jag märke till själva talarstolen. Den ser ut att vara snickrad av trä, strykmålad med Falu Rödfärg och har… vita knutar!

Vad skulle det här ge för konnotationer? Down to earthiness med den ”snickrade” känslan, visst. Rostrött påminner svagt om stålindustri och bilfabriker. Red Rock ligger förstås också nära Denver och har väl en liknande röd ton. Nej, för långsökt. Var i USA hittar man det svenska torpets exakta färgkombination? Knappast nånstans i The Heartland om man nu ville nå in i de röda staterna, och knappast i Chicago, Cleveland eller Compton? Designen bryter av mot allt runtomkring, falufärgen skär sig mot det klarröda i flaggan, slipsen och dekoren. Det måste ha funnits en tydlig idé. Blir månne höstens kampanj en episk kamp mellan de konservativas amerikanska dröm och demokraternas svenska folkhem?