Läget var kylslaget, nervöst och plågat före avspark. Men gnaget trollade fram offensiva takter som bara setts tre, fyra gånger i år. Vår egen blood diamond, nyss tragikdrabbade Mohamed Bangura, spelade som vanligt som om han vore inlånad från Barcas A-lag snarare än budgetköpt från Värnamo.

Han har alla chanser att bli en världsforward, hoppas vi gnagarsvin inte maler ner honom innan han når dit. Idag var relationen mellan Bangura och publiken, Bangura och bollen, Bangura och medspelarna det som spred värme över det nollgradiga Råsunda.

(Ja, det kemikaliebeska gevaliakaffet med påspulvermjölk värmde förstås också fint när det frätte sig ner genom halsen. Gotta love it. Blir det non-fat chai latte grande i pausen på Swedbanks fiffelarena i framtiden tro? I en pappmugg med Lars-Erik Salminens nuna på?)