Gott slut

I djupt vintermörker och stadigt ökande undergångsstämning skickar vi 2015 till det vansinnigas och absurdas arkiv. Hoppas på en oftare uppdaterad, ljusare och mer positiv bildblogg under 2016.

Arvet efter Alain Sars

Bra drag i Gnaget idag och en löjligt orättvis förlust. Vem hade trott att en linjeman skulle axla Alain Sars mantel som mest föraktade domare i AIK-leden? Den gravt felaktiga offsideavvinkningen på det som borde varit 1-0 fick sen sällskap av ett antal halkningar på den av arenabolaget lågprioriterade gräsmattan (helt ok som boule-plan) och en målstolpe som någon skånsk fyllskalle till PEAB-arkitekt ställt på fel ställe. Hade målet bara stått en halv decimeter längre västerut hade Henoks nick efter frispark suttit. Och när vi ändå pratar felaktigt material så ryktas taket… Läs mer

AIK-premiär på Nationalarenan

Blandade känslor efter en historisk AIK-dag med storpublik, spelarbussmottagning vid ruinerna av Råsunda och en usel allsvensk match på en supportermässigt svårflörtad nationalarena. Ett oändligt tåg av gnagare från den gamla fotbollsstadion till den nya arenan var dagens höjdpunkt, tillsammans med publiksiffran på strax under 44000. Här lite bilder och en filmsnutt medan jag tänker på den moderna fotbollen. Klicka på valfri bild för att öppna bildspel – för högupplösta bilder, välj ”View full size”. Resten av mina bilder från dagen hittar du här. Så här såg slutet av den svarta marschen… Läs mer

AIK-provsittning på Dödsstjärnan

Ja ja, man ska nog kunna känna sig hemma här också, om inte förr så när de fåniga gardinerna rivits ner, väggarna mättats med frustration och betongen fläckats av plastmuggsöl, sneakerlera och motståndarblod i trettio år eller så. Fler bilder från dagens besök på Friends finns på min picasa.

Solna stad gör det svårt att vara lokalpatriot

Promenerade igår från jobbet i traditionellt röda Sumpan till det traditionellt blåa, numera urlakat gråa, Solna. Min gamla hemkommun har de senaste åren blivit de korporativistiskt avreglerade skumraskaffärernas hemkommun. En patetisk håla där gränserna mellan tjänstemannaförvaltning, politiska uppdrag och företagsledningar suddats ut, där enskilda pampar skor sig och bygger minnesmärken över sig själva, där den kommunala servicen minimerats och inflyttade företag ses som viktigare än invånarna. En farsartad stad där de i kommunledningen som inte tagit ”time-out” i väntan på muträttegångar sitter under sina skrivbord och gömmer sig (och sina undangömda skattemedel)… Läs mer